Som liten var jag ett stort fan av Spider-Man och läste snabbt ut de serietidningar jag lyckades få tag på. Det var något speciellt med att läsa om superhjältar som räddade världen och drömma sig in i deras värld. Förstå lyckan när jag som ung fick möjligheten att spela som Spider-Man när det realiserades som ett spel. En liknande känsla måste finnas hos bokälskare av serien Hundmannen (eng. Dog Man) skriven av Dav Pilkey som nu också har varit inspirationen till ett spel.
Spelet Dog Man: Mission Impawsible som släpptes den sjätte december i år, är utvecklat av spelstudion Floor 84 Studio och baserat på bokserien Dog Man. Jag var positivt överraskad till hur roligt spelet var för en person som tidigare inte hade läst novellerna. Som totalt oinsatt hoppar jag in i rollen som Superhjälten Dog Man och hans vänner vars uppdrag är att rädda staden från en grupp skurkar.
Spelet tar fart och jag får känslan av att utvecklarna har tagit inspiration från spel likt både Super Mario och Cuphead. Detta då Dog Man är ett 2D platformer där man ska vinna mot fiender samtidigt som man samlar på sig poäng. Samtidigt finns det olika puzzel, objekt och hemliga föremål som låser upp utveckling av karaktärerna eller samlarobjekt vilket ger en känsla av progression. Detta ger spelet en unik känsla och får mig att förstå varför personer som älskat böckerna måste gilla detta. På samma sätt rör sig tankarna tillbaka till de gamla Flashspelen där man kämpar sig igenom nivåernas puzzel och fiender.
Utöver att spela som karaktären Dog Man finns även hans medhjälpare Li’l Petey och 80-HD. De har individuella förmågor som man behöver använda sig av för att klara spelets olika hinder. När man fortskrider och låser upp fler individuella förmågor blir det ännu roligare att behöva byta mellan karaktärer för att komma vidare. Det gör att vad som annars kunde ha blivit långtråkigt ändå har sin charm. Tyvärr blir spelet lite smått långtråkigt efter ett tag ändå eftersom mycket känns repetitivt. Att låsa upp nya förmågor underlättar och ger en känsla av nyfikenhet för vad som kommer härnäst men efter ett tag blir även detta upprepande. Musiken kändes också väldigt bra till en början, det var olika musik och effekter beroende på vilken karaktär och värld du körde i men olyckligtvis blev även musiken smått enformig.
Slutligen vill jag bara kort lyfta att som gammal serietidningsälskare gör användningen av grafik, effekter och ljudhärmande ord i de scener som förklarar handlingen att man får en en härligt nostalgisk känsla. Om man har läst serien tror jag absolut att detta är ett roligt spel man kan få mycket glädje från men som oinsatt kanske priset på 39,99€ är lite högt för vad man får ut.
Betyg: 6.5/10
Grafik: 6/10
Musik: 6/10
Story: 7/10
