Att bli vräkt från sitt hem är bland det värsta som kan hända, särskilt när det händer i ett land som har väldigt få sociala skyddsnät. 99 homes är inte dock inte bara en film om att bli vräkt, utan också en film om svåra moraliska dilemma.
Dennis Nash (Andrew Garfield) är ensamstående pappa med sin son Connor (Noah Lomax), fast han har sin mamma Lynn Nash (Laura Dern) boende hemma hos sig och sin son. Det är ont om arbeten och inte ens när man har ett arbete går ekonomin ihop. Dennis blir vräkt och mäklaren Rick Carver (Michael Shannon) som utför vräkningen har inga skrupler. På bara några minuter står familjen Nash utan hem och alla deras ägodelar bärs ut till tomtgränsen.
Dennis försöker sedan desperat få tillbaka sitt hem. Han söker arbete efter arbete, men lyckas inte få något. Men plötsligt får han en chans att arbeta för Rick Carver, och då måste han själv börja vräka folk från deras hem … Det moraliska dilemma som uppstår är vad som gör den här filmen riktigt bra. Att som tittare få sätta sig in i ångesten som Dennis upplever är bara början, det moraliska dilemmat ger ännu mer ångest.
Allt är väldigt välspelat, inte minst av Garfield – som passar betydligt bättre i den här rollen än som Spindelmannen. Michael Shannons skådespelartalang fick jag upp ögonen för i Take Shelter, och det visar sig i 99 homes att han är duktig på att spela skurk. Alla de personer som spelar de människor som blir vräkta gör också en väldigt bra insats i att visa upp chock, ilska, förnekelse och allt som hör till.
Dock är filmen för lång för att få ett toppbetyg. Det hade lätt gått att klippa tjugo minuter, alternativt kunde tiden ha lagts på att upplysa tittarna om grundläggande ekonomi. För trots allt är det inte bara bankerna som är oansvariga och lånar ut till folk som inte kan betala tillbaka, folk lånar i allmänhet (och inte bara i USA) för mycket. Vilket gör att filmen blir lite väl vinklad åt bara ett håll. Men det till trots är den väldigt sevärd och tänkvärd. Sjukdom, arbetslöshet, vilka händelser som helst, och vi kan alla hamna i den här situationen.
Helt enig i det du sier at bankene alltid er de store stygge ulvene. Folk må selv våkne opp, ta ansvar og skjønne at man ikke kan låne til alt her i verden. Det er ikke en menneskerett å ha to biler, stort hus (som nesten alle har i denne filmen) og en hel haug med andre ting som man egentlig ikke trenger. Jeg har null sympati for disse personene, det irriterte meg med filmen, det ble en veldig enkel fremstilling av problemene. Det er så utrolig mange dumme mennesker med null økonomisk forståelse.