Filmrecension: Dark Places (2015)

Dark Places är baserad på Gillian Flynnes bok, Mörka Platser på svenska, och det är i sanning en mörk berättelse. Spel och Film recenserar förra årets kanske mest sorgliga, på alla sätt och vis tragiska, och gripande filmer. 

Charlize Theron verkar ha en förkärlek för den här sortens filmer. Hon spelar Libby Day, som överlevde när hennes systrar och mamma blev mördade. Hon lyckades fly och hennes bror Ben fälldes för mordet. När jag läste boken, efter att ha sett Flynns andra stora hit – Gone Girl – hade jag ingen aning om hur mycket elände som kunde packas ihop i en och samma berättelse. Libbys mamma Patty (Christina Hendricks) driver en gård där hon bor med barnen. Ben (Tye Sheridan – unge Ben / Corey Stoll – gamle Ben) är äldst och revolterar som bäst, eftersom hans pappa inte finns där. Pappan Runner (Sean Bridgers) är den traditionelle loosern, som inte klarar av någonting, allra minst ta hand om sin familj eller sig själv.

I Dark Places får vi följa nutid som blandas med återblickar till Libbys uppväxt, där Libby spelas av Sterling Jerins. Libby var bara åtta år när morden skedde och när vi möter Libby i nutid verkar hon inte minnas så mycket. Hon har dessutom väldigt ont om stålar och har levt mer eller mindre på allmosor från folk som tyckt synd om henne. Som hennes moster Diane (Jennifer Pierce Mathus), som är familjens enda släkting i livet. Men när hon träffar på Kyle Wirth (Nicholas Hoult), som vill att hon berättar sin historia för hans mordintresserade klubb, och där det kan finnas en annan lösning på morden, börjar hon nysa i de där mörka platserna.

Det som framför allt fungerar med Dark Places är samma saker som fungerar väldigt väl med boken. Karaktärerna, närvaron, tillvarons sanna elände och den där känslan av att det är familjen mot världen. Men det blir, som det också blir i boken, nästan för mycket. En hel del elände och sorg. Samtidigt är det så världen är för många och inget blir bättre av att vi blundar för det. Likväl hade man som tittare mått bra av lite mer lättnad under resans gång, lite mer hopp. Det finns förvisso hopp och ljusa stunder, men de är något för få.

Ändå, en klart sevärd film som rycker oss ur tryggheten och får oss att tänka till.

Köp Dark Places på CDON: 

dark_places_nordic-34922087-frntl

Om Magnus 1084 artiklar
Magnus Carling har arbetat inom IT-branschen sedan mitten av nittiotalet, men en stor del av sin fritid ägnar han åt att skriva. Resten av tiden spenderas med familjen, släkten och vännerna. Han har fler intressen än han hinner med. Bland annat springa, grilla, resa, läsa böcker, se på film, spela spel och fiska finns på listan över saker han gärna gör.

6 trackbacks/pingbacks

  1. Filmrecension: Lost River (2014) - Spel och Film
  2. Filmrecension: Lost River (2014) – Carling Creations
  3. Filmrecension: The Huntsman: Winter's War (2016) - Spel och Film
  4. Filmrecension: The Huntsman: Winter’s War (2016) – Carling Creations
  5. Recension: Att bli sedd - Spel och Film
  6. Recension: Att bli sedd – Carling Creations

Kommentarer är stängda.