Med Eye in the Sky ger regissören Gavin Hood oss något att fundera på. Är det etiskt rätt att fälla bomber för att förhindrar terror, om det finns en risk att oskyldiga dödas?
Eye in the Sky handlar om krigföring med drönare. Överste Katherine Powell (Helen Mirren) är chef för ett hemligt uppdrag, där en ökänd terrorist ska hittas och fångas. Samtidigt får vi följa Alia (Aisha Takow), en ung tjej som hjälper sin pappa att sälja bröd, samtidigt som hon vill leka och ha det kul. Något som inte är så lätt i ett totalitärt land, där männen som kommer på besök till hennes pappa ifrågasätter att hon leker. Som om det vore något konstigt och onaturligt.
Hennes pappa är dock av en annan åsikt, han vill inte bara att hon ska få leka, utan också skaffa sig en utbildning. Att som tittare inte få empati för Alia är omöjligt, om man inte helt saknar känslor förstås. Det moraliska dilemmat byggs långsamt upp och samtidigt ökar spänningen när Powell kommer terroristen närmare. Till slut hittas han och det står klart att det inte kommer att gå att fånga honom. Powell bestämmer sig för att bomba, men så upptäcks Alia som säljer bröd utanför huset där terroristen håller hus.
Mer än så ska jag inte berätta om handlingen. Här börjar det stora moraliska dilemmat, ska man bomba och döda en oskyldig liten flicka, när det finns en stor risk att självmordsbombaren tar livet av många fler? Det brittiska befälet Frank Benson (Alan Rickman) blir inblandad och beslutet kring bombningen utvecklas till en politisk dialog.
Allt är väldigt välgjort och det här är inget tråkigt drama. Spänningen byggs upp och jag känner hela tiden hur tiden rinner ut. Snabba kameraväxlingar, högupplöst video från drönarna och en vass dialog. Helen Mirren är som alltid fantastisk och den framlidne Alan Rickman spelar väldigt övertygande. Det enda jag inte riktigt gillar är att trots att det moraliska dilemmat över sidoskador så får aldrig krigets orsaker någon ordentlig bandbredd. Likväl lyckas Eye in the Sky med att ställa frågan om det är rätt att döda några få oskyldiga för att rädda många. Men även om svaren aldrig är svartvita är det ändå enkelt att fundera över vad som föder krig och de anonyma drönarnas bomber minskar med all sannolikhet inte motsättningar.
