Om du har ett husdjur har du säkert tänkt tanken; vad gör djuren egentligen när vi inte ser… Det är precis vad filmen Husdjurens hemliga liv försöker svara på.
Terriern Max (svensk röst Erik Haag, engelsk röst Louis C.K.) är nöjd med sitt liv och önskar inte mycket mer än att få vara med sin matte Katie (svensk röst Sofia Ledarp, engelsk röst Ellie Kemper). Men när hon en dag tar sig an Duke (svensk röst Fredde Granberg, engelsk röst Eric Stonestreet) vänds hela Max liv upp och ner. Eric Stonestreet, som vi alla förstås känner till från den otroligt populära TV-serien Modern Family, är en av de främsta anledningarna till att du måste se Husdjurens hemliga liv både med svenskt tal och med engelskt tal. Stonestreet är snäppet bättre än Granberg, även om de båda två lyckas väldigt väl med att gestalta den sjabbige Duke.
De båda hundarna kommer inte särskilt väl överens, och när de gett sig av ut på stan och blivit överfallna av en grupp stökiga katter, räddas de av Snöboll (svensk röst Kodjo Akolor, engelsk röst Kevin Hart). Snöboll leder ett gäng övergivna djur och vill gärna att både Max och Duke ansluter sig till gänget. Fastän Max bara vill tillbaka hem till Katie blir det en början på ett spännande äventyr.
Just Snöboll är den bästa karaktären i hela filmen, möjligtvis med undantag av en viss hårdrockande pudel. Och även om det är husdjur vi följer har de fler mänskliga drag än vad man kan vänta sig. Husdjurens hemliga liv är en film fylld med värme och äventyr på det där barnsliga sättet som vi alla gärna vill ha när vi ser en vanlig, animerad film där handlingen inte är särskilt viktig egentligen. Istället handlar det om hur viktigt det är att vara snäll mot varandra – och vår hjälte Max får lära sig ett och annat om livet. Inte minst att världen inte roterar runt honom.
På minussidan finns inte så mycket. Det är en otroligt välgjord film, som är riktigt snygg och det är lätt att vilja sträcka ut handen för att klappa pälsen på djuren. Det enda jag som vuxen kanske kan sakna är att skämten anpassade för vuxna är inte så många som det numera brukar vara i moderna animerade filmer. De finns där, men ibland blir det lite väl sockersött och jag hade gärna sett lite mer ”rå” humor. Fast trots det är det en fantastiskt bra film.