Independence Day: Resurgence
Pros
- Effekterna
- Skådespelarna
Cons
- Handlingen
- Inget nytt
1996 invaderades jorden av utomjordingar och 2016 är det dags igen. Konstigt nog på den amerikanska självständighetsdagen även den här gången. Spel och Film recenserar Independence Day: Resurgence och undrar om utomjordingarna borde ha väntat lite till.
När Independence Day kom 1996 var det en enorm hype kring filmen, och Independence Day visade sig vara lika bra som förväntningarna hade önskat. Jag fick samma känsla då som jag fick när V hade premiär på svensk TV någon gång på åttiotalet. Enorma UFO svävar in över jorden. Det var välgjort och välspelat, även om det fanns en del löjliga inslag – som det dock var lätt att bortse från.
Då Roland Emmerich meddelade att det snart var dags för en uppföljare var det många, inklusive jag, som fick samma känsla som 1996. Det här kommer att bli bra, det är ju ändå Emmerich och ett storslaget koncept kan väl bara bli bättre i en uppföljare där flera av originalskådisarna är med?
Nåväl, det är inte första gången en uppföljare blir sämre än första delen. Det är förvisso snyggt. Väldigt snyggt. Mänskligheten har i Independence Day: Resurgence utnyttjat tekniken de kom över när utomjordingarna fick pisk 1996. Nu har vi månbaser och ett ordentligt rymdförsvar. För alla antar att kackerlackorna, eller vad de nu är, kan återvända. Och på månbasen seglar rymdcowboyen Jake Morrison (Liam Hemsworth) runt och riskerar livet genom att vara kaxig. Ungefär som Steven Hiller (Will Smith) gjorde på jorden 1996. Smith är dock inte med i Independence Day: Resurgence, men vi får istället återse David Levinson (Jeff Goldblum) och hans pappa Julius Levinson (Judd Hirsch). Judd Hirsch ser för övrigt exakt ut som han gjorde för tjugo år sedan, vilket lätt får mig att fundera över om han är den verklige utomjordingen i den här filmen.
Bill Pullman är också tillbaka som den före detta presidenten Whitmore, som verkar ha en hel del mentala problem efter att ha upplevt vad han gjorde. Hans dotter Patricia (Maika Monroe) som också gärna dejtar Jake Morrison är förstås oroad över honom. Särskilt som någonting är på väg att hända i rymden som påverkar den gode Whitmore. Jake bråkar dessutom gärna med Dylan (Jessie Usher), som spelar son till kapten Hiller. Med allt som pågår mellan de olika karaktärerna är det lätt att tro att om bara utomjordingarna hade väntat lite hade de kunnat ta över jorden utan några krig. Vi kommer förmodligen förstöra oss själva förr eller senare. Ett århundrade hit eller dit, vad gör det när man färdas över hela galaxen.
Det finns några ljusglimtar i Independence Day: Resurgence. Det är en enormt snyggt filmad film. Scenerna på månen är riktigt snygga. Jeff Goldblum är en annan ljusglimt, med sin evigt torra humor och tillsammans med Judd Hirsch blir det alltid kul att höra på de två. Fast resten är rätt mycket kalkon. Inget är egentligen särskilt nytt från den första filmen, det blir mycket åka av och amerikansk propaganda över hur bra allt är i USA, bara inte utomjordingarna kommer och bråkar.
Samtidigt är det aldrig fel att vara lite nationalistisk och stolt över sitt land. Men här sker det på bekostnad av filmens handling och djup. Och varför måste allt alltid vara större?
Nåväl, har du sett första måste du se andra. Men gör det med glimten i ögat så blir upplevelsen lite bättre.
