Filmrecension: Star Wars Episod VI – Jedins återkomst (1983)

Då var det dags för final, åtminstone vad det gäller de sex Star Wars-filmer som finns ute nu. Snart är det dags för Star Wars: The Force Awakens och då kommer det en ny recension. Men under tiden får ni hålla till godo med Jedins återkomst.

Han Solo (Harrison Ford) hålls fången av Jabba the Hutt, i hans gangstertillhåll på Tatooine. Dit kommer C3PO (Anthony Daniels), R2-D2 (Kenny Baker), Lando Calrissian (Billy Dee Williams), Luke Skywalker (Mark Hamill), prinsessan Leia (Carrie Fisher) och Chewbacca (Peter Mayhew) för att rädda honom. Det blir en spännande övning i sig, och är bara en liten upptakt till anfallet som väntar på den andra Dödsstjärnan. Kejsaren (Ian McDiarmid) håller nämligen på att bygga en andra Dödsstjärna som kommer att kunna spränga planeter. Samtidigt letar Darth Vader (skådespel: David Prowse och röst: James Earl Jones) efter sin son Luke.

Jedins återkomst är den film av de gamla som har bäst effekter, vilket inte är konstigt med tanke på att det skiljer sex år mellan del 4 och del 6. Rymdskeppen är fler, de flyger snabbare och mer avancerat än någonsin, och scenen i Jabbas palats innehöll fler udda varelser än vad vi sett tidigare på en och samma plats. Det blev lite sämre med ”förbättringarna” som George Lucas bestämde sig för att göra, men likväl är det en häftig scen än idag när det dansas och sjungs. Lite som om barscenen i Mos Eisley fick nytt liv.

Samtidigt är Jedins återkomst mörkare. Ju närmare Luke kommer sanningen, desto jobbigare blir det och när han inser vad hans öde består i och att han inte kan uppfylla det blir det ännu jobbigare. Här finns några riktigt jobbiga frågor, som om man kan slåss mot sin far (som är ond) eller om man ska försöka omvandla honom till den ljusa sidan igen. Vilket inte ska gå och så vidare.

Jag har tidigare sagt, när jag recenserade Rymdimperiet slår tillbaka, att jag är osäker på om del 5 är bättre eller sämre än del 6. Och det är verkligen svårt att avgöra vilken som är bäst. Ewokerna tycker jag är lite töntiga, men de spelar sin roll väl. Infödingar mot teknologiskt överlägsna invasionsstyrkor är ett spännande tema i sig. Till slut, när jag rannsakat mig själv, måste ändå Jedins återkomst vinna över Rymdimperiet slår tillbaka. Det gör den därför att den är mörkare, knyter ihop säcken och gör det på ett sätt som ger oss tillfredsställelse. Åtminstone i väntan på episod 7.