Filmrecension: Lost River (2014)

En stad som är på väg att försvinna skapar en av de mest surrealistiska upplevelser jag sett på ett tag. Lost River är Ryan Goslings regidebut och det är en film som redan från start fångade mitt intresse. För någonstans under staden finns en annan, hemlig stad … 

Finanskrisens USA är den perfekta grogrunden för en film som den här. En stad som av anledningar vi som tittare kan ana har att göra med krisen har sedan en tid tillbaka börjat avfolkas. Där lever Billy (Christina Hendricks) med sina båda sönder och precis som alla andra behöver Billy pengar. Hennes äldste son Bones (Ian De Caestecker) hamnar snart i bråk med stadens bad boy Bully (Matt Smith) och Bully är inte den som diskuterar.

Av lagen får man inte mycket hjälp heller i en stad som den här, vilket bidrar till en total känsla av utelämnande. Samtidigt med en filmteknik som för tankarna till David Lynch dras jag med från första stund. Här bubblar en känsla av att allt är på väg att gå åt h-e, och jag får en känsla av att det är inte bara den här staden som går under. Det är någonting genuint mänskligt som är på väg att dö.

Återigen får vi dessutom ett bevis på Christina Hendricks skådespelarförmåga. I Dark Places gjorde hon en fantastisk insats, och det gör hon även här. Rollen som ensamstående mor (samma roll hon gjorde i Dark Places) passar henne perfekt. Den melankoliska oro hon visar genom ansiktsuttryck är väldigt äkta och det imponerar.

Lost River utvecklas åt helt rätt håll, men trots den störtsköna känslan blir det efter en dryg halvtimme lite för mycket. Lite för flummigt, och det är synd. Här saknas Lynch känsla för att hålla ihop plotten, även om det mesta rättar till sig blir det lite rörigt och jag skulle behöva se om filmen för att pussla ihop allt. Detta till trots är Lost River en av de bästa surrealistiska filmer jag sett på ett tag.