Money Monster
Pros
- Dilemmat
Cons
- Mesig handling
En programledare och hans redaktion blir tagna gisslan. Som om inte det var illa nog ska sändas live och det är upp till hjältarna i Money Monster att klura ut hur de ska klara sig.
Lite alltför ofta inser jag att jag ser filmer där kändisar är filmens dragplåster. Visserligen är handlingen i Money Monster nog så intressant. Lee Gates (George Clooney) är programledare för en ekonomishow och till sin hjälp har han Patty (Julia Roberts). Efter att TV-showen har lyckats sänka besparingarna för den hårt arbetande Kyle Budwell (Jack O’Connell) bestämmer sig Kyle för att ta hela redaktionen gisslan. Vilket också inkluderar ett par bombbälten.
Det är utan tvekan en bra plott. Jag gillar tanken på att ifrågasätta börsen och de krafter som verkar hänsynslöst, som dessutom alltid slår hårdast mot individer. Det är lätt att tänka att ger man sig in på börsen så får man leken tåla, och så var det en gång. Med robothandel och en alltmer global handel är det svårare än någonsin att förstå sig på börsen. Finns det dessutom lite korruption – och Money Monster lyfter verkligen på korruptionslådans lock – är det lätt att finna sympati för en kille som Kyle Budwell.
Fast där slutar det som är riktigt bra med Money Monster. Mindre bra är George Clooneys extremt glättiga framställande av sin roll. Jag inser att TV-redaktionerna kan vara precis så här, men det blir inte bra. Det känns som om tungan slirar av allt socker och när Kyle Budwell dyker upp är det som om han är inlindad i sockervadd. Han är för snäll och allt i filmen tar för lång tid. Gisslandraman ska förvisso pågå och spänningen ska öka, men det gör den aldrig riktigt.
Med det sagt är det ändå en okej film, väl värd att se på grund av nämnda problematik. Det är mycket mer intressant än Clooneys behov av att ta plats.
