Filmrecension: Röd Drake (2002)

Röd Drake

8.7

Handling

9.0/10

Skådespelare

9.0/10

Effekter

8.0/10

Ljud och musik

8.0/10

Stämning

9.5/10

Pros

• Anthony Hopkins
• Stämningen

Röd Drake baseras på Thomas Harris bok om den Röda Draken. Röd Drake handlar om händelserna innan När Lammen Tystnar, och är en minst lika bra berättelse. Som blev betydligt bättre i den här versionen, till skillnad från Manhunter från åttiotalet. Den nya filmen är betydligt mer välpolerad, har en imponerande repertoar av bra skådespelare men framför allt: den har Anthony Hopkins.

Thomas Harris inledande bok i trilogin där Hannibal Lecter står i centrum är enligt min mening den bästa boken av de tre. Den är mest välskriven och handlingen är betydligt mer välarbetad än i de andra. Manhunter följde boken bra men hade sina brister. Bland annat missade den filmen väldigt mycket om den Röda Drakens uppväxt. Röd Drake har fyllt i luckorna som Manhunter hade. Manhunter började dessutom med att Will Graham (spelas av Edvard Norton i Röd Drake) kallas in av FBI-agenten Jack Crawford (som i Röd Drake spelas av Harvey Keitel) för att hjälpa till att hitta en seriemördare som härjar. Röd Drake börjar något tidigare och vi får se hur Will Graham kom på och fångade Hannibal Lecter. Detta är ett stort plus som gör att hela filmen får mer djup. Berättelsen fortsätter sedan och följer boken mycket bra.

Vi får under inledningen sedan lära känna Will Graham och vi förstår att han har plågats svårt att sina upplevelser. Hans fru Molly Graham (Mary-Louise Parker) vill absolut inte att han följer med Jack Crawford för att finna seriemördaren. Det vill sig dock inte bättre än att Will följer med och sedan är jakten på gång. Bland det första jag lägger märke till så är det att Röd Drake fokuserar betydligt mer på Hannibal Lecter än vad Manhunter gjorde. Det är förstås förståeligt eftersom Anthony Hopkins lyfter rollen som Lecter betydligt mer än vad Brian Cox gjorde i Manhunter. Fokuseringen på Lecter har dock gjorts på ett mycket bra sätt och tar inte på något vis uppmärksamhet från filmens verklige skurk.

Will Graham får jaga den Röda Draken (Ralph Fiennes) som mördar av ett speciellt skäl. Jag tänker inte förstöra någonting genom att nämna skälet här. Vad som dock är mycket intressant och dessutom väldigt välgjort i den här filmen är seriemördarens uppväxt. Thomas Harris, som skrev alla tre böckerna där Lecter medverkar, arbetade som kriminalreporter innan han började skriva böcker. Med reporterns grundlighet har han skapat en mycket trovärdig berättelse kring seriemördaren Röda Draken. Berättelsen visar på bästa sätt att ingenting är bara svart eller vitt. Röd Drake vinner före Manhunter på att den har förstärkt bakgrundsberättelsen.

Edvard Norton som fick sitt genombrott med filmen Syndafall 1996 spelar i Röd Drake FBI-agenten Will Graham. Jag gillar Edvard Norton, han spelar bra och han gör det med stor inlevelse. I Röd Drake gör han dock en något blek rolltolkning av Graham – som inte är tillnärmelsevis så mesig som Norton vill framhäva. Det är förvisso så att Graham arbetar mer med sin intelligens än sina muskler, men Norton lyckas få Graham att framträda som en mesig skolpojke. Läser man boken så vet man att Graham ingalunda är särskilt mesig. Han är bränd av svåra upplevelser men han har en gång gått igenom FBI-skolans tuffa utbildning och han är en handlingskraftig man.

Tyvärr för Edvard Norton så befinner han sig i den här filmen i en mycket hård konkurrens av många betydligt mer rutinerade skådespelare. Det är kanske närvaron av Anthony Hopkins, Ralph Fiennes, Emily Watson och Mary-Louise Parker som gör att Norton inte når sina vanliga skådespelarhöjder.

Det finns inte många skådespelare som hade kunnat göra Hannibal Lecter så bra som Anthony Hopkins. Hopkins lever sig in i rollen och ironiskt nog gör han det lika bra som filmens Will Graham lever sig in i seriemördarnas tankesätt. Jag har inte sett Hopkins göra en dålig roll. Tvärtom så varierar endast perfektionismen mellan de olika rolltolkningarna och Hopkins är värd varenda utmärkelse han har fått.

Den enda egentliga fördelen som Manhunter har är att den är inspelad på åttiotalet då boken utspelar sig. I Röd Drake har de försökt fånga den äkta åttiotalskänslan men inte lyckats ända ut. Manhunter behövde inte anstränga sig – åttiotalskänslan finns där med ren automatik. Extramaterialet på skivan har en hög fokusering kring just seriemördare och det är spännande att ta del av. Att få ta del av FBI experten som berättar om hur profileringen av seriemördare går till och hur den uppkom är mycket intressant. Här finns också mycket kring produktionen av filmen och det finns bortklippta scener plus alternativa scener. Kort sagt, extramaterialet är en upplevelse i sig.

Med det sagt, Röd Drake är en fantastiskt bra film som inte bara ger en extra dimension till När Lammen Tystnar, utan också står för sig själv som en väldigt spännande film.