Sagan om Konungens Återkomst
Cirka 60 SEK
Pros
- Episk
- Miljön
- Ödesmättad
Sagan om Konungens Återkomst var en ordentlig final på Peter Jacksons filmatisering av Tolkiens trilogi. Spel och Film har återigen besökt Midgård, med en färsk recension om en fantastisk filmvärld.
Sagan om Konungens Återkomst börjar med en ordentlig återblick, där vi får se hur Sméagol hittade ringen i flodbottnen och därefter började förvandlas till Gollum. Andy Serkis gör en fantastiskt bra porträttering av Sméagol och hans förvandling när ringen sluter sitt grepp om honom. Med återblicken i färskt minne får vi sedan följa de olika trådar som leder mot Domedagsberget. I det raserade Isengård möter Merry (Dominic Monaghan) och Pippin (Billy Boyd) upp Gandalf (Ian McKellen), Aragorn (Viggo Mortensen), Gimli (John Rhys-Davies), Legolas (Orlando Bloom), Théoden (Bernard Hill) och Éomer (Karl Urban). Samtidigt strävar Frodo (Elijah Wood) och Sam (Sean Astin) tillsammans med Gollum mot Domedagsberget.
Det är många händelser som pågår samtidigt, och allt som händer driver hela tiden handlingen fram mot det oundvikliga kriget. Minas Thirith och Pelennors fält står som skådeplats för kriget. Denethor (John Noble) är Minas Thiriths ståthållare och är minst sagt driven av sin egen agenda. Det är en hel del att hålla reda på i Sagan om Konungens Återkomst, men alla händelser i de två första filmerna börjar leda mot sitt slut och allt som händer får sin förklaring. Allt är väldigt välgjort och en viss spindel är bland det bästa jag sett i specialeffekter.
Just specialeffekterna var väldigt nyskapande för sin tid och än idag håller de mycket väl. Särskilt de stora slagen där väldigt många orcher, människor och alver rör sig på samma skärm är storslaget välgjorda. Och känslorna i Sagan om Konungens Återkomst ger oss en bild av en ödesmättad, tung och mörk tid, där allt talar för att allt kommer att gå åt pipan. Specialversionen av Konungens Återkomst är hela 263 minuter, men inte en enda minut känns tråkig eller felplacerad. Det är en mäktig resa som får sitt slut och än idag vill alla ha tillbaka Frodo från de grå hamnarna.
Läs också recensionerna av:
Tyvärr, fantastiska fältslag aside — allt som händer efter att Frodo och Sam ligger på lavaklippan känns helt ointressant. Jackson skulle ha trimmat bort flera älsklingar i det fallet.
Oj då, varför då? Fältslagen i sig är ju häftiga, men jag tycker också att det är storslaget och episkt, samt ödesmättat. Spökarmén tycker jag borde ha trimmats bort, den fungerar på sätt och vis i boken, men filmmässigt tycker jag att det känns som en alldeles för enkel lösning.
Problemet för min del är nog att allt som händer efter lavaklippan känns för o-episkt sas. Alla de här ”vad hände sedan”-scenerna ger inget mer.