The Finest Hours handlar om en riktig hjälteinsats som den amerikanska kustbevakningen genomförde när två oljetankers bröts mitt itu under en rasande storm, 1952. Filmen baseras på den sanna historien.
The Finest Hours börjar lite tidigare än fartygskatastrofen. Vi får följa Bernie Webber (Chris Pine) när han börjar dejta Miriam Pentinen (Holliday Grainger). Efter att hon har friat till honom, något ovanligt på femtiotalet, och han sagt ja behöver han fråga sin chef Daniel Cluff (Eric Bana) om tillstånd. Vilket är mer en formalitet än något annat, men Bernie är noga med att följa regler. Samma dag han ska fråga råkar två oljetankers – SS Fort Mercer och SS Pendleton – i sjönöd och båda två bryts mitt itu. SS Fort Mercer lyckas dock skicka nödsignaler, vilket Pendleton inte har lyckats. Större delen av den amerikanska kustbevakningen har därför redan gett sig av till Fort Mercer och kvar finns bara ett mindre team.
Vilka därefter får ge sig av ut, trots att de måste passera ett farligt sandrev som hela tiden förändras. Och ombord på Pendleton kämpar besättningen med att hålla ena halvan flytande, något som bara är möjligt tack vare luftfyllda ballasttankar och fungerande pumpar. Maskinisten Ray Sybert (Casey Affleck) är en handlingens man och samlar den kvarvarande besättningen till att kämpa tillsammans.
The Finest Hours börjar långsamt, men det gör ingenting. Regissören Craig Gillespie är duktig på att måla upp stämningen, både med väder och den hotande faran. Femtiotalet har han också lyckats väldigt väl med och illusionen av att vi befinner oss på femtiotalet är perfekt. Skådespelarna gör ett mycket bra jobb och castingen är perfekt (missa inte eftertexterna). Att The Finest Hours är väldigt väl baserad på den sanna historien gör det hela ännu bättre. De underliggande konflikterna mellan karaktärerna, som jag inte ska avslöja något om, gör det hela ännu mer spännande och trovärdigt även om jag är osäker på om just de baseras på den sanna historien.
