Den första filmen om X-Men kom redan år 2000 och blev en ordentlig succé. Vi recenserar och konstaterar att X-Men fortfarande är en fantastiskt bra film.
Även om X-Men är Marvels skapelse så ingår inte filmerna om X-Men i Marvel Cinematic Universe, utan existerar parallellt. Med andra ord blandar man inte de två världarna (än) och det är nog tur. Det är tillräckligt många X-Men att hålla reda på ändå.
X-Men börjar med historien om Erik Lansherr / Magneto, när han befinner sig i ett koncentrationsläger. En historia som First Class fortsätter att berätta mer om. Men redan från start är det klart att den stora antagonisten är Magneto (Ian McKellen). Och vilken bra skurk han är, skoningslös och mäktig, med en plan som ibland är svår att argumentera emot rent logiskt. Känslomässigt är den förstås fel. Ian McKellen spelar ännu en gång en fantastiskt välplacerad roll, nästan lika bra som när han spelar Gandalf.
Mycket i X-Men handlar om kampen mellan mutanter och människor, där Professor Charles Xavier (Patrick Stewart) står på människornas och mutanternas sida, han försöker vara en bra diplomat, medan Magneto bara talar för mutanternas sak. Precis den här kampen är vad den första filmen handlar om, där senator Robert Kelly (Bruce Davison) vill få till en lag som tvingar mutanter att registrera sig. Något Magneto på sätt och vis varit med om förr, men då handlade det inte om mutanter utan om judar, vilket alla människor med sunt förnuft borde reagera mot.
Det är mycket filmmagi i att se seriehjältarna och serieskurkarna komma till liv, särskilt om man som undertecknad ägnat en del tid åt att läsa serierna. Samtidigt lyckas den första filmen bygga upp en bra mystik, kanske framför allt kring Wolverine (Hugh Jackman) och hans öde, men också kring Rogue (Anna Paquin) och Jean Grey (Famke Jensen). När man ser filmen räcker den inte långt, man vill veta mer och filmserien om kryssmännen och krysskvinnorna är aldrig så välkommen. Mystiken, legenderna och de fantastiska förmågorna som trots allt baseras på mutationer förhöjer storyn som handlar om allt annat än mutationer. Den handlar om allt som är mänskligt; hopp, girighet, kärlek, tro, maktkamp och grymhet.
Och det är en fantastiskt underhållande film, än idag. Dessutom är bildkvalitén bra mycket bättre i Blu-ray-utgåvan än vad jag vågade hoppas på. Det enda negativa jag kan säga om den första filmen om X-Men är att den faktiskt är för kort.
Den här var ju så jäkla bra när den kom, nu har jag svårt att bedöma kvaliteten eftersom jag mer eller mindre ”sett sönder” den. Men eftersom Hugh Jackman är ascool tycker jag fortfarande att uppföljaren är starkare.
Hugh är verkligen ascool, han är den som gör sin roll bäst av alla i X-Men. Jag tycker inte uppföljaren är starkare dock, känns mer som en transportsträcka i väntan på X3. Som jag gillar väldigt mycket mer. 🙂
Jodå mycket bra när den kom då det kändes som en superhjältefilm som var seriös.
Så sant, den lade faktiskt till en mycket högre grad av allvar än någon av alla de tidigare superhjältefilmerna.