X-Men: The Last Stand
Pros
- Episk avslutning
- Stämningen
- Skådespelarna
I X-Men: The Last Stand har ett läkemedel skapats som kan ”bota” mutanterna. Något vissa mutanter längtar efter, men andra inte. Och är det då verkligen ett läkemedel om det inte är en sjukdom det behandlar? Den frågan och många fler får du svar på i vår recension av den tredje filmen i den första trilogin.
Till att börja med, X-Men: The Last Stand är en film fylld av action. Från början till slut. Det är också en hård kamp mellan den ”goda” sidan, ledd av Charles Xavier (Patrick Stewart) och den ”onda” sidan, ledd av Magneto (Ian McKellen). Det är nämligen inte så lätt att se var ondskan börjar och var den slutar, ungefär som i verkliga livet. Visserligen ägnar Magneto sig åt rätt mycket elände och har väldigt lite till övers för människorna. Å andra sidan har människor inte behandlat honom särskilt väl och han är synnerligen god mot alla mutanter. Så länge de förbli mutanter vill säga.
Och mitt i allt återuppstår Jean Grey (Famke Janssen). Utan att någon egentligen vet vilken sida hon står på. I X2 gick hon och ”dog”, och nu är hon inte längre bara Jean utan också Phoenix. Vi får också återigen stifta bekantskap med Wolverine (Hugh Jackman), Storm (Halle Berry), Mystique (Rebecca Romijn), Rogue (Anna Paquin), Beast (Kelsey Grammer), Angel (Ben Foster), Cyclops (James Marsden) och många fler. Det är en hel del mindre kända mutanter i X-Men: The Last Stand, som exempelvis Juggernaut (Vinnie Jones). Hans förmåga består i att han springer genom vad som helst, bara han får upp farten. Det är ju lätt att föreställa sig roliga scener med en sådan förmåga.
Jag ska dock inte avslöja så mycket mer kring handlingen. Det finns gott om överraskningar, och det så kallade läkemedlet är ett vapen mycket mer än ett läkemedel. Det handlar om makt mer än något annat och liknelserna med förföljelser i vår värld jämfört med mutanternas är fler än någonsin i del tre. X-Men: The Last Stand är en bra avslutning på trilogin, även om jag gärna hade sett tre filmer till efter den här trilogin, även om jag nöjer mig till stor del med trilogin som utspelas före X-Men.
Detta är nog den sämsta av X-men filmerna tycker jag då. Helt ok för stunden men inte så mycket mer.
Aj då, jag som tyckte det var en episk avslutning. Fast nu när filmen Logan är på väg undrar man ju hur det hänger ihop med den här.
Jämfört med tvåan tycker jag att den här blev alldeles för splittrad och därmed tappar man engagemanget. Samma ”fel” som med First Class, det introduceras alldeles för många mutanter och man sprider sig därmed för tunt. Däremot tvingas jag nog hålla med om att Rebecca är en bättre Mystique än Jennifer.
Ett genomgående problem, man vill ha in alldeles för mycket på för liten yta. Och kan därför aldrig riktigt djupdyka i karaktärerna.