Jag ställer mig samma fråga dagligen, var saker och ting bättre förr? Jag hävdar att så är fallet. Spel, film, musik, you name it. Vad beror detta på? I denna krönika kommer jag vara oerhört nyfiken på er respons och era åsikter så bara ut med språket! Krönikan kommer vara i tre delar, ska försöka att inte dröja för mycket med varje del. Kommer starta den med det som legat mig varmast om hjärtat under min uppväxt.
Tv-spel:
Några 80-talister finns det garanterat som är här inne och läser. Kommer ni ihåg när vi satt och blåste i våra kassetter för att sen öppna luckan, trycka ner kassetten och sätta igång vårt Nintendo. (Jag är en Nintendo-geek, därför vidrör jag bara nintendo i början av texten.) Det enerverande ljudet från Super Mario Bros, frustrationen när du dog på en fiende, ramlade ner i ett hål. Spelet var väldigt simpelt, men hur road blev man inte av detta enkla sättet att fly från städning och de problemen man hade vid 5-6 års ålder.
Spelen var utmanande på sitt sätt, det fanns inget internet där du kunde kolla upp hur du löser bossordningen i mega man-spelen. Du fick i regel börja om från början på en bana om du dog. Du kunde ofta inte spara dina spel. Utan du fick ett lösenord som du var tvungen att ta dig till. Grafiken i sig var inte så jäkla viktig utan du hade bara jäkligt kul när du spelade.
Vi vandrar sakta med säkert framåt till Super Nintendo kom. Spelen fick ett helt nytt utseende men hade fortfarande samma själ som på Nintendo-tiden. Det hela blev bara bättre. Det kom riktiga monster-hits såsom Zelda – A link to the past, Super Mario World, Donkey Kong Country, Chrono Trigger och en hel uppsjö med fler spel.
Därefter kom Playstation in i mitt liv. Spelen var fortfarande roliga och nu öppnades en helt ny sorts grafik upp, spelen var ju för fasen nästan som en film tyckte man. Genrer fanns fortfarande kvar i den utsträckning de gjort innan, men nu kunde man göra så mycket mer. Därefter kom något som för min del var början på slutet. När Playstation 2 kom började spelen bli väldigt lika varandra. Onimusha, Rygar och den typen av spel blev populära, helt plötsligt försvann i stort sett den gamla plattforms-genren. Spelen började upprepa sig själv.
Playstation 3 kom, likaså xbox 360. Otroligt trevliga konsoler när man väl vande sig vid att anpassa sig efter att många spel helt plötsligt är lika varandra. Den stora nackdelen är att när spelen numera recenseras så handlar det till 90% om att spelen ska vara grafiskt vackra, inte bra underhållsnivå.
Den riktiga döden kom med next-gen (PS4, Xbox one osv) Du köper hem ett spel och ska sätta dig och försöka njuta av det… Installeringstid?? 45 minuter??? Jag vill ju för fasen spela nu, inte om en timme… Okej, jag får gå och laga mat så länge. Efter maten är installationen klar… YES! Jag sätter mig tillrätta och ska starta spelet… Som nu har fått en uppdatering som ska göras… Vafan! Spelet släpptes ju för fasen idag?! Efter ytterligare 30 minuter kanske jag kan starta spelet för att då ganska snabbt inse att suget är borta.
Så jag hävdar fortfarande att spelen idag är sämre än de var förr!
