I denna delen kommer jag beröra ett av mina andra stora intressen, film. Vad som i mina ögon har hänt med filmvärlden bara under mina 31 levnadsår. Vad jag uppskattar i film, vad jag tycker har förändrats och så vidare.
När jag var en liten knodd satt jag mestadels fastklistrad vid tv och video. Allt som oftast var det tecknad film. Gärna He-man, Hulken, Rambo osv. Men dessa tre hade något gemensamt ändå. De var ganska fint animerade, runda former, baserade på riktiga människokroppar. Vad har vi idag inom det tecknade som sända för barnen? Fairly Odd Parents? Babblarna? Figurer som faktiskt ser ut att vara ritade av målgruppen som de riktar sig till. Charmigt kanske, men inte fasen är det så mycket kvalité över det som det var förr. Kommer ihåg att för min del dog det lite när de började sända Batman på kanal 5. Han hade ju för fasen inga muskler utan var bara raka linjer överallt.
När jag blev lite äldre började jag fastna för vanlig film. Jag tittade på det mesta redan från ung ålder, bara att en förälder höll för ögonen när det blev otäckt. Även här tycker jag kvalitén skiljer sig markant från hur filmer görs idag. Tittar fortfarande på många äldre filmer. För någon dag sen såg jag faktiskt Gudfadern för första gången nånsin. Det är inte en massa explosioner och kroppsdelar som flyger åt alla håll utan filmen bygger mer på bra skådespeleri och bra story. I dagens filmer känns det som att datoranimeringar och effekter tar mer plats än själva filmen. Det blir dyrare och dyrare att göra filmerna, men blir de verkligen bättre och bättre. Näe… jag tycker verkligen inte det. Det finns många filmer idag som jag anser är bra filmer, men inte alls på samma sätt som förr.
Jag har en liten favoritgenre personligen och det är skräckfilm. Där kan man dra väldigt många exempel på förändringar. Jag tycker fortfarande att Exorcisten är en av de obehagligaste filmerna som finns och vad används mest där? Jo… Smink, en ruggig story och oerhört bra skådespeleri. Ta en av dagens storheter, The Conjuring. Filmen i sig är bra, inget snack om saken, men någon mer än jag måste ju tycka att den är otroligt mycket bättre innan du faktiskt får se spökena i filmen. När de berättar om något ett av barnen ser och de beskriver det. Det får håren i nacken att resa sig ordentligt.
Jag kommer avsluta detta med att jämföra olika karaktärer inom film, som jag ser det numera.
Turtles då och nu: Turtles när jag växte upp var först tecknade sen kom en spelfilm där skådespelare hade på sig kostymer och var Turtles, de var inte särskilt mycket större än vanliga människor. Vad hände när de gjorde om dessa? De blev animerade gigantiska monster som absolut aldrig kan smälta in bland vanligt folk…
Vampyrer: Jag var inte gammal när jag såg Dracula första gången, men nog fan var och är myten om den blodsugande greven Dracula och alla dessa vampyrer skräckinjagande. Vad hände när Stephanie Meyer bestämde sig för att glorifiera och romantisera dessa varelser. Dör de av solens ljus… Näe, de glittrar. Dödar och slaktar de alla människor, nähe, inte det heller.
Varulvar: Även dessa slaktade av Meyer, likt vampyrerna var detta riktiga monster, stora otäcka bestar som dödar och slaktar något fruktansvärt. Idag: Stora fluffiga vargar… Jag menar, hallå, ta inte ihjäl det som skrämt upp oss så länge.
Näe… jag hävdar igen… var det inte bättre förr??
Men ska man exempelvis jämföra The Exorcist och The Conjuring visar ju även den äldre filmen ”hela” monstret om man nu ska räkna Regan som det. Jag tycker att det finns en del bra skådespel i The Conjuring också, men det blir kanske inte samma tyngd i det eftersom ingen av rollerna bär på sama bagage som Damien Karras. Vore en mer rättvis jämförelse kanske vara mellan The Exorcist och filmer som tex The Babadook eller It Follows snarare än James Wans typ av filmer?
Ska man börja peta i Dracula/vampyrfrågan tycker jag nog att en del av skulden minst bör förläggas redan hos Anne Rice.
Vad kul att du kommenterade 🙂 det var sånt jag var ute efter lite med krönikan 🙂 Jag tycker om när det blir lite diskussion. Angående Exorcisten så är Regan bara en del av ”monstret” I vissa scener kan du se en annan gestalt som bara flimrar till ibland… ett ansikte. Men jag förstår mycket väl hur du känner med jämförelsen där. Jag jämförde det genom en personlig parallell till den av filmerna jag anser vara mest skrämmande av dagens filmer och av äldre filmer, därav kom just den jämförelsen.
Och visst är det så att det började lite smått förskönas redan under Anne Rice-tiden. Det tog bort udden av det skrämmande, men sen förstördes det (helt i min egen åsikt) ännu värre av att de helt plötsligt inte har kvar varken blodsugandet av människor eller sin svaghet för solen. Steget efter är väl att de lagar vitlöksfrästa räkor 😉
Hej och ursäkta att jag dröjt med svaret. Men vad kul att du skrev lite vad du tänkte. Jag känner väl dock att Exorcisten och The Conjuring berör lite samma område med besatthet i detta fallet. Att det började redan med Anne Rice håller jag dock inte med på, de blev vackrare i En vampyrs bekännelser, men de dör fortfarande av solen och de är fortfarande mer monster än vad Stephanie Meyer lyckas åstadkomma