För några dagar sedan släppte Netflix en trailer till säsong 2 av Love, Death And Robots. Säsongen kommer att komma ut i sin helhet den 14 maj.
Serien är producerad av David Fincher (Mindhunter (2017), Zodiac (2007), Mank (2020)) och Tim Miller (Deadpool (2016), Terminator: Dark Fate (2019)). Precis som i den första säsongen presenterar den kommande säsongen en samling av mörka, dystopiska berättelser i en varietet av animationsstilar. Allt från traditionell 2D till mer modern CG kommer att kunna åtnjutas. Säsongen kommer att bestå av 8 episoder.
Netflix har redan gett sitt samtycke till en tredje säsong med ytterligare 8 episoder. I en intervju med IGN berättar Miller att han kommer att göra säsonger så länge Netflix låter honom. ”Jag älskar animationer och jag älskar animatörer. De är helt enkelt en sort för sig själv. Det är en stor ära att kunna ge de här människorna projektet som de aldrig trodde att de skulle få. Det känns verkligen som den bästa typen av Jultomte-ögonblick.”
Första säsongen
Den första säsongen av Love, Death and Robots (2019) bestod av 18 animerade avsnitt. Serien skapades av Blur Studios och handlade om dystopiska världar där de äldsta historierna i världen, kärlek och död, blandas med robotar för att skapa unika historier.
Love, Death and Robots blev ganska väl mottagen av publiken. Några kritiker tyckte att serien förlitade sig för mycket på våld och sex. Andra ansåg att kvinnorna oftast porträtterades antingen som sexobjekt eller som offer, särskilt för sexuellt våld. Trots kritiken vann serien i princip alla kategorier som de nominerades till i Primetime Creative Arts Emmy Awards 2019, British Academy Scotland Awards 2019 och Annie Awards 2020.
De flesta röstskådespelarna var bara med i ett avsnitt, men några av dem som lånade ut sina röster till karaktärer i mer än ett avsnitt var Scott Whyte (Death Stranding (2019)), Nolan North (Uncharted-serien (2007-2017)), Matthew Yang King (Death Stranding (2019)), Chris Cox (Jak II + Jak III (2003 + 2004)), Time Winters (Metal Gear Solid V: The Phantom Pain (2015)) och Charlotte Hervieux (My Holo Love (2020)).
