Alien Isolation
Pros
- Alien-känsla
- Skrämmande
- Smygande stämning
Cons
- Buggigt
När Alien hade premiär 1979 vände den upp och ner på hela science-fiction genren. En skräckfilm i rymden som verkligen kunde skrämmas. I Alien Isolation är vi tillbaka i 1979 års miljö och tankar om hur livet ombord på ett rymdskepp kunde vara – och vi kan bara säga: Det är lika skrämmande som någonsin.
Bara startskärmen – rymdstationen Sevastopol intill en gasjätte – gör att stämningen sätts på rätt nivå direkt. Vi förstår direkt att det här spelet utspelas i en rymd så djup, mörk och enslig att du inte kan förvänta dig någon hjälp. Allt är upp till dig själv.
Storyn går ut på att Ellen Ripleys dotter Amanda kontaktas av en företrädare för ”företaget” (naturligtvis är det Weyland-Yutani) som vill ha henne med på ett uppdrag. Den svarta lådan från Nostromo har hittats och det tycker självklart Amanda är intressant. Hon har ingen aning om vad som har hänt hennes mamma och den som har sett filmerna vet att det gick över 50 år mellan Alien och Aliens. I Alien sprängde Ellen Ripley rymdskeppet Nostromo och flydde i en räddningskapsel, men vad som hände har inte Amanda fått reda på eftersom Ellen Ripleys öde är långtifrån fastlagt vid tidpunkten då Alien Isolation utspelar sig.
På väg till rymdstationen Sevastopol färdas vi i rymdskeppet ”The Torrens”, ett skepp som påminner väldigt mycket om Nostromo – vilket för övrigt allt i spelet gör. Dessvärre drabbades jag nästan genast av en bugg, som tydligen drabbat fler PC-spelare. En av dörrarna som man ska ta sig igenom är låst och hur jag än försöker kan jag inte komma förbi dörren. Jag är med andra ord helt låst innan spelet ens har tagit fart.
Det här drar ner betyget ordentligt. En sådan bugg ska inte finnas. Jag är okej med buggar som kanske kraschar spelet eller får konstiga saker att hända, men en bugg som låser hela handlingen? Nä, jag fick lust att sluta spela helt. Problemet löstes genom att starta om storyn från början, men det känns ändå trist. Hur som helst, när jag väl är igång och kan komma vidare bleknar snart de första problemen.
Helt klart är att hela spelet är väldigt stämningsfullt. Känslan från den första Alien-filmen finns med från första stund. Det är en ruffig, industrimiljö vi befinner oss i. Inget glamoröst här, trånga gångar och överallt metall. När jag anländer till rymdstationen Sevastopol står jag inför ett mysterium. Någonting har gått snett på stationen och i sedvanlig Alien-anda kommer det förstås bara att bli värre. Att Amanda inte har några vapen och ingen utrustning från start gör det hela bara bättre. Det är smygande, klurande, tänkande och ännu mer smygande. Just tänkandet består i flera fall av att kunna hacka dörrar med hjälp av en liten pryl som utför hackandet, bara du kan ange rätt kombinationer av symboler under tidspress. Det blir ett litet minispel i spelet och det är riktigt, riktigt bra!
Du som har sett trailers för spelet har säkert uppmärksammat att en rörelsedetektor – motion detector – förekommer. Det tar dock ett tag innan du får tag i den, men när du väl börjar använda den förstår du inte hur du kunde klara dig utan. Rörelsedetektorn utgör helt klart skillnaden mellan liv och död, när du kan hålla koll på dina fiender. Dessutom hjälper den dig att hitta rätt genom att peka ut riktningen till nästa mål.
Jag passade också på att testa det nedladdningsbara tillägget ”Crew Expendable”, där man kan spela som Dallas, Ellen Ripley eller Parker, när de ska försöka överleva på Nostromo. Brett har just dött och tanken är nu att den kvarvarande besättningen ska försöka få rymdvarelsen att ta sig in i luftslussen.
Det var allt annat än lätt, kan jag meddela. Pulsen gick upp i topp från första stund, då det är rejält läskigt att på egen hand ge sig ner i Nostromos trånga gångar för att försöka få vår vänliga neighbourhood-Alien att packa sig själv i en luftsluss. Det här uppdraget är nästan lika bra som resten av spelet, särskilt som här befinner vi oss i den första filmen.
Till slut måste jag ändå säga att Alien Isolation lever upp till förväntningarna, även om det blir en hel del omstarter. Jag gillar inte att jag inte själv kan bestämma när jag ska spara – jag måste ta mig till en sparstation för att få spara spelet – och jag hatar hur buggigt det är. Buggen jag nämnde inledningsvis är inte den enda och buggarna som dyker upp varierar en hel del. Att se en revolver sväva i luften kan man leva med, men när spelet hindrar dig från att fortsätta på grund av en bugg blir det illa. Som tur är stöter jag inte på någon bugg som är lika illa som den jag nämnde ovan, men det är en hel del småproblem som jag stör mig på och det är synd – för Alien Isolation har en riktigt bra stämning.
