Anon
Anon är den perfekta filmen för dig som antingen gillar vår nya uppkopplade värld eller för dig som hatar densamma. I Anon är privatlivet dött och den stora frågan efter att du har sett den här filmen är hur långt det är kvar till dess att världen är som i Anon.
I framtiden spelas allt alla människor ser in och laddas upp direkt till en gigantisk databas som kallas Etern. Alla människor är också ständigt uppkopplade och får liveinformation om vad de ser, direkt på näthinnan. Människor du möter identifieras och du ser vad någon heter och vad denne arbetar med. Alla får information om vad maten innehåller, vilket bilmärke du ser, och så vidare. Det är enormt mycket information och det är förstås en värld där ingen kan begå några brott. Allt spelas ju in och polisen kan få tillgång till alla videoströmmar, både från offer och förövare.
I den här världen lever Sal Frieland (Clive Owen) och han är en av poliserna. Men en dag snubblar han över ett mord som inte går att lösa. Ett av de få mord som fortfarande sker, ska tilläggas. På så sätt är världen i Anon en utopi, men att leva i en värld utan privatliv – är det verkligen önskvärt?
Jag ska inte avslöja mer av mysteriet bakom mordet. Anon är en film mycket väl värd att se. Utmanande och skrämmande, med utmärkt skådespelande av samtliga skådespelare. Amanda Seyfried har en roll som passar henne perfekt.
Grafiskt är Anon också väldigt tilltalande, med få starka färger och en kontrast som får vem som helst att känna sig deppig. Jag kan tycka att 100 minuter är för kort, det här är en film som hade tjänat på att vara dubbelt så lång. Karaktärerna är intressanta, men får inte tid att utvecklas eller utforskas – något jag saknar. Det drar ner helhetsbetyget, som ändå blir högt.
Fakta Anon
Recenserad på: Netflix
Regissör: Andrew Niccol
