Recension: Blue Velvet (1986)

”Blue Velvet” från 1986 är en kritiskt hyllad neo-noir film skriven och regisserad av David Lynch – och väl värd att se än idag.

Handlingen kretsar kring en ung man vid namn Jeffrey Beaumont (spelad av Kyle MacLachlan) som återvänder till sin hemstad för att ta hand om sin far som har insjuknat. Efter att ha hittat en människokropp i en öde fält utanför staden, blir Jeffrey intresserad av att undersöka fallet själv. Han möter sedan den vackra men mystiska Dorothy Vallens (spelad av Isabella Rossellini) och blir snart indragen i en värld av våld och perversion.

”Blue Velvet” är en film som definitivt inte är för alla, med sitt mörka och surrealistiska tema, grafiskt våldsamma scener och sexuella övertoner. Men för de som uppskattar David Lynchs unika och experimentella stil är det en fascinerande film som utforskar de mörka sidorna av den amerikanska drömmen.

En av de största styrkorna i filmen är skådespelarinsatserna, särskilt Isabella Rossellinis prestation som Dorothy Vallens. Hon spelar karaktären med en skörhet och rädsla som är gripande och samtidigt skrämmande. Kyle MacLachlan är också utmärkt som den naiva och nyfikna Jeffrey.

David Lynchs regi är också imponerande, med sin användning av surrealistiska bilder och symbolik som ger filmen en drömlik känsla. Filmen är också välregisserad på det tekniska planet med sin suggestiva musik, användning av färg och skickligt iscensatta scener.

Sammanfattningsvis är ”Blue Velvet” en film som inte lämnar någon oberörd. Det är en mörk och våldsam film som utforskar de mörka sidorna av mänsklig sexualitet och girighet. Men det är också en tekniskt skickligt utförd film med starka skådespelarprestationer och en regissör som är modig nog att utforska de mörka vrårna av mänsklig psykologi.

Betyg: 5