Recension: Captain Marvel (2019)

captain marvel

På planeten Hala tränar Vers (Brie Larsson) med sin lärare Yon-Rogg (Jude Law). Hon har minnen av ett annat liv, men just nu är hon upptagen med att bli den perfekta krigaren för sitt folk Kree. Men när hon skickas på ett uppdrag mot Krees fiender Skrull börjar hon upptäcka sitt förflutna och det har med jorden att göra.

Efter en relativt lång och intressant inledning hamnar vi på jorden, och året är 1995. Vers hamnar på jorden och givetvis dyker en viss Nick Fury upp… Han spelas som vanligt av Samuel L. Jackson, som datoranimerats till att se yngre ut och det fungerar rätt väl.

Kampen mot Skrull fortsätter på jorden och Captain Marvel är inget undantag vad det gäller fantastiska actionscener och underhållning på högsta nivå. Dock tycker jag inte att det gäller vår hjältinna.

Jag var inte superimponerad av Brie Larsson i Kong: Skull Island – jag tyckte hon var rätt blek och ointressant. Ungefär samma min hela film och lite så är det i Captain Marvel. Hon går omkring och ser allmänt uttråkad alternativ ointresserad, och det är svårt att tycka om henne som hjälte. Visserligen har hon lite mer glimten i ögat som Captain Marvel och bjuder på en del skämt, men bristen på reaktioner är ändå påtaglig.

Samuel L. Jackson gör som alltid en bra insats och även Jude Law fungerar i mentorsrollen. Det är Jackson som räddar interaktionerna mellan karaktärerna och hade det inte varit för honom hade filmen hoppat ner ett snäpp i betyg.

Storyn är intressant och välgjord. Det är en bra Marvel-film, där mycket fokus ligger på fantastiska upplevelser och en bild av ett större universum. Jag gillar galaktiska imperier och urgamla civilisationer, och jag tycker att konceptet i Captain Marvel fungerar väldigt väl. Både karaktärer och berättelse ges tid att utvecklas, och trots allt är Vers karaktär intressant. Hur hon kom dit hon gjorde täcker upp en aning för hennes skådespeleri.

En annan sak som är kul att se är tekniken från nittiotalet. 1995 hade Internet precis börjat slå igenom i Sverige och i Captain Marvel har regissörerna Anna Boden och Ryan Fleck lyckats bra med att fånga känslan av modemuppkoppling, långsamma laddningar av sidor och allt vad det innebär. Nittiotalet kanske kan bli nästa årtionde att bli populärt att göra film på, precis som åttiotalet har fått en renässans tack vare IT och Stranger Things.

Betyg: 4

Köp filmen på CDON.

Om Magnus 1084 artiklar
Magnus Carling har arbetat inom IT-branschen sedan mitten av nittiotalet, men en stor del av sin fritid ägnar han åt att skriva. Resten av tiden spenderas med familjen, släkten och vännerna. Han har fler intressen än han hinner med. Bland annat springa, grilla, resa, läsa böcker, se på film, spela spel och fiska finns på listan över saker han gärna gör.

1 trackback/pingback

  1. Recension: Captain Marvel (2019) - Filmfeed

Kommentarer är stängda.