Children of Men
Vad skulle hända om mänskligheten helt plötsligt blev infertil och inga mer barn föddes? Vi skulle snart dö ut förstås, det skulle ta runt 45 år innan alla möjligheter att fortplanta mänskligheten skulle vara borta. Det är vad Children of Men handlar om.
Children of Men utspelas 2027, 18 år efter att hela mänskligheten har blivit infertil. Vilket förstås betyder kaos för mänskligheten, när meningen med livet börjar handla om att skjuta ihjäl alla andra eller bete sig som ett svin i största allmänhet. Som tur är fungerar regeringen i Storbritannien, åtminstone till den milda grad att de kan upprätthålla någon form av ordning. Vilket dock blir allt svårare.
För Theo Faron (Clive Owen) har livet inte större mening än för någon annan, men hans ex-fru Julian (Julianne Moore) har inte gett upp hoppet. Hon dyker plötsligt upp hos honom och har en oväntad överraskning i form av en gravid kvinna vid namn Kee (Claire-Hope Ashitey). Det är inte svårt att föreställa sig vad som händer när mänsklighetens enda hopp blir känt – och hur skört är inte livet?
Children of Men är en fantastiskt bra och tänkvärd film. Den innehåller en av de allra starkaste scener jag har sett på film, och när du ser filmen kommer du att veta vilken scen jag menar. Det är en scen som får vartenda hårstrå att ställa sig rakt upp.
Förutom den scenen har Children of Men en extremt bra apokalypskänsla och skådespelarna är fantastiska i sina roller. Det är en väldigt grafiskt tilltalande film, trots att specialeffekterna i den mån de existerar är rätt rudimentära, men väldigt välfungerande. Det finns inte någonting att klaga på – möjligtvis förutom det förtäckta budskapet att det givetvis är Storbritannien som är världens främsta civilisation, det är ju bara där man lyckats hålla ihop staten – och förutom att det här är en dystopi som heter duga är den väldigt bra på att ta fram det absolut viktigaste i livet. Vilket förstås är livet självt.
