Bungie har precis lanserat ett nytt tillägg till deras sci-fi FPS-spel Destiny 2 och jag hade nöjet att spela och recensera det. Jag spelade som människa, kvinna och Hunter. När jag prövar ett nytt spel som har olika raser och klasser för första gången väljer jag alltid rasen med mest balans (vilket nästan alltid är människor) och klassen som är mest inriktad på att kunna smyga, vilket i det här fallet råkar vara Hunter.
Min spelstil är väldigt specifik. Jag är en precisionsskytt som föredrar att döda fienderna på distans. Det finns inget bättre än att plocka fiender en och en medan de tittar runt sig förvirrade och irriterade över att de inte kan hitta mig. Men alla som har spelat Destiny vet också att olika fiender är lämpade till olika spelstilar. Min precisionsstil är extremt effektivt mot Red Legion-soldater. Den håller också upp sig ganska bra mot Fallen och Vex. Hive, däremot… När ett gäng skrikande monster rusar upp till en och alltid verkar kunna zooma in på var man är finns det ingen chans att skjuta dem en och en. Då har man helt enkelt inget val än att byta till ett hel-automat vapen och spreja in i horden, allt medan man skriker ”DÖ! DÖ! DÖ!” så högt att katterna rusar ut ur rummet i rena förskräckelsen.
…Med andra ord så hatar jag Hive ungefär lika mycket som Eris gör.
Jag prövade även på resten av spelet, både för att nå en högre nivå och för att testa på hur grundspelet funkade i juxtaposition med Shadowkeep. Det har varit en väldigt positiv erfarenhet och jag ser fram emot att spela igenom resten av spelet på min fritid.
Fördelar
Musiken
Det första som slog mig när jag spelade var musiken. Destiny 2 har ett fantastiskt soundtrack som används på bästa sätt för att förmedla känslan Bungie vill att spelaren ska känna när de spelar. Jag gillar särskilt musiken som spelas när man slåss mot Crotas döttrar. Musiken i samband med att bossarna är svåra att slå skapar en hjärtebultande stämning, vilket är precis det man vill ha när man slåss mot en boss. Det gör det ännu mer tillfredsställande när man väl vinner.
Karaktärerna
Karaktärerna är även de intressanta. De är inte de djupaste av karaktärer, men deras unika design och röstskådespelarna som ger dem deras röster gör dem väldigt underhållande. Mina personliga favoriter är Cayde-6, Devrim Kay och Eris Morn.
Cayde-6 är en storfavorit – en kaxig EXO med Nathan Fillions röst är att skjuta nördsparvar med kanoner – så det förvånar mig inte alls att jag fastnade för honom. Gideon Emery, en av mina favoritröstskådespelare, ger sin röst till Devrim Kay, som dessutom är en krypskytt: jag kan inte vara den enda som gjorde allmänna händelser om och om igen i bara för att höra honom fråga om man ville ta en kopp te med honom? (Ja, tack.) Jag älskar Eris Morns design och hur hon sticker ut från de andra karaktärerna med sina tre, lysande, gröna ögon och traumatiska bakgrund. Hon passar väldigt bra som huvudfokus i det mer skräckinriktade Shadowkeep.
Vapenvariationen
Variation på vapen är något jag uppskattar i ett spel. Som precisionsskytt har jag en förkärlek till kraftfulla avståndsvapen som prickskyttegevär och handkanoner, men, som jag sa förut, ibland är det mer passande med ett automatvapen. Det stora antalet vapen som finns gör det möjligt att använda den spelstil man är mest bekväm med. Tar man in klasserna i beräkningen kan spelstilen bli ännu mer specialiserad. Allt detta är ett stort plus när man vill skapa en personlig avatar, som huvudpersonen i Destiny råkar vara.
Nackdelar
Jag kan med ärlighet säga att det inte finns mycket jag ogillar med Destiny 2 och Shadowkeep. Men trots allt är det här en recension, vilket innebär att det är meningen att jag ska vara kräsen.
Fiendernas läten
Som jag sa förut är soundtracket fenomenalt, likaså rösterna. Men ett ljudfenomen som gjorde mig besviken var fiendernas läten. Särskilt Taken och Hive hade kunnat vara fruktansvärt läskiga om de bara hade rätt läten.
Jag är en stor monsterfantast och det finns ingenting bättre än när allting klaffar med ett monster. Destiny har bra om än likartad design på sina monster (mina favoriter är Vex eftersom de har störst variation), men ingen av dem gav ifrån sig läten som fick dem att sticka ut i mängden av alla monsterljud som existerat. Detta var särskilt synd i Shadowkeep, som är mer skräckinriktat än resten av spelet.
Om man gör en film eller spel inom skräckgenren är det väldigt viktigt att använda ljud för att förstärka det som publiken/spelarna ser på skärmen. Det hjälper också den som upplever skräcken att få en bättre helhetsbild av monstret. Är monstret tyst? Högljutt? Kommunicerar den på något faktiskt språk eller gör den bara animaliska läten? Helhetsbilden är väldigt viktig för att sälja hur läskigt monstret hade varit om det fanns på riktigt och det faktum att Destiny 2 inte har lyckats nå hela vägen med detta är lite av en besvikelse.
Laddtiderna
Laddtiderna kan även de vara jobbiga ibland, särskilt när det precis har varit en dramatisk filmscen. Man går från att se Eris hitta den första Mardrömmen, ett dramatiskt filmiskt ögonblick som talar om vad man har att se fram emot i Shadowkeep, och sedan måste man vänta i över trettio sekunder innan man kommer till Månen. Det är ännu värre vid Farmen och Den sista staden där man ibland får vänta i över en minut innan man kommer fram. Jag förstår att det tar sin tid när det är så många spelare som spelar samtidigt, men det upphör inte att vara irriterande för det.
Buggar
Jag har också hållit ögonen öppna efter buggar och så vitt jag kunde se stötte jag bara på en enda, men den lyckades verkligen förstöra den spända spänningen.
När man först kommer till månen för att hitta Eris går man ner i en underjordisk tunnel. I denna tunneln sker det en check-point fight, med ett kraftfält som hindrar en från att gå framåt. När jag hade dödat alla i min närhet upptäckte jag att kraftfältet fortfarande inte hade försvunnit. Jag såg snabbt att det fanns en grupp av tre Hive-monster kvar, men de hade buggat ut totalt. De hade fastnat i både varandra och i kraftfältet. Av någon anledning kunde jag inte skjuta dem med något av mina vapen så det slutade med att jag sprängde dem med en granat. Hoppas att de upptäcker buggen och löser det: tre monster som dansar samba med varandra är ingenting som fyller en med skräck precis.
Ljuskvalitén
Ett sista problem som jag stötte på är en irritation som beror mer på PS4 än Destiny 2, men jag vill ändå ta upp det. Jag är känslig för vissa typer av ljus och trots att grafiken i Destiny 2 är extremt bra gav ljuset från spelet mig en fruktansvärd huvudvärk redan en timme efter att jag hade börjat spela det för första gången. Detta ska inte behöva hända och jag hoppas att PlayStation kommer att fixa det i framtiden. Tills dess har jag ett tips till alla er som är lika ljuskänsliga som jag och ni som lider av epilepsi: använd solglasögon när ni spelar. Det gör jättemycket för att dra ner på ljusintensiteten utan att ta bort något av bildkvalitén. Ni kommer att se urlöjliga ut, precis som jag gjorde, men det är värt det för att undvika huvudvärk och epilepsianfall.
Avslutning
Destiny 2 och tillägget Shadowkeep är ett bra köp för den som gillar sci-fi, FPS och att eventuellt samarbeta med andra spelare över nätet. Musiken och rösterna är superba, och tillsammans med grafiken och bakgrunden skapar de en filmisk upplevelse. Det är roligt att spela och med de olika klasserna och vapnen finns det en spelstil för alla.
Jag skulle rekommendera att ni som köper båda bygger upp er karaktär till en högre nivå innan ni ger er på Shadowkeep eftersom tillägget är snäppet svårare än resten av spelet. Det är helt enkelt inte kul att dö hela tiden. Men när ni väl kommer dit… ha roligt och njut av varje sekund!
