Det
199
Stephen Kings klassiker fick nytt liv när Det dök upp i år i en minst sagt skräckinjagande förpackning. Men blir Det bättre för att Det är i en ny förklädnad?
Jag är en stor beundrare av Stephen Kings alla verk. Jag kan inte minnas att jag har läst en enda dålig berättelse av honom, men däremot har jag sett en hel del dåliga filmatiseringar. Som TV-serien Pestens Tid eller (kort)filmen Det Mörka Tornet. Däremot gillade jag nittiotalsversionen av Det och såg mycket fram emot nyinspelningen.
Den klassiska inledningsscenen med lillebror Georgie (Jackson Robert Scott) som leker i regnet med sin pappersbåt, omsorgsfullt konstruerad av hans storebror Bill (Jaeden Lieberher), bara för att få se den spolas ner i kloakerna. När han försöker få upp den dyker en clown upp. Clownen – Pennywise (Bill Skarsgård) – är förstås ingen vanlig clown och Bill Skarsgård lyckas väldigt mycket bättre än vad Tim Curry gjorde med att skrämma oss.
LÄS MER: André recenserar Det (1990)
Just läskiga scener är det gott om i den nya versionen av den här filmen. Jag ska inte avslöja något om vad som händer, men jag blev rejält överraskad ett par gånger både av effekter och hur skräckinjagande Det kunde vara. Dessutom blir det värre mot slutet och datoranimationerna smälter väldigt väl in i händelserna.
Nya Det fokuserar enbart på hälften av boken, när ”The Loosers Club” är barn. Tanken är tydligen att det ska komma en uppföljare, vilket är både bra och dåligt. En uppföljare betyder förstås att berättelsen faktiskt får ta plats, men hade regissören Andy Muschietti lagt på en timme kunde allt ha rymts inom en och samma film. Uppföljarsjukan i Hollywood är tröttsam och alltför många bra berättelser mjölkas så långt det går.
Barnen i förlorarklubben spelas samtliga av skådespelare som är helt rätt i sina roller. De som står ut mest är Jeremy Ray Taylor och Sophie Lillis, i sina roller som Ben Hanscom och Beverly Marsh. Kul också att handlingen har förflyttats till 1989 och åttiotalsvågen som Stranger Things startade fungerar väldigt väl även här, särskilt med tanke på att monstret återvänder vart 27 år och uppföljaren således borde utspelas 2018… Extra kul att se Finn Wolfhard som också spelade i Stranger Things vara med. Här spelar han Richie Tozier.
Monstret är kanske inte vad som är mest skrämmande med den här berättelsen, utan all annan skit som händer i barnens liv. Att vara barn är inte lätt, särskilt inte när vuxenvärlden sviker, samtidigt som det finns gott om psykopater bland lite äldre ungdomar.
Filmen är utan tvekan sevärd, kommer att skrämmas, och även om filmen är lite för lång kan man som Stephen King-fantast bara njuta och åka med. Trots några transportsträckor.
Fakta Det
Recenserad på: Bio
Längd (min): 2h 15min
Releasedatum Blu-ray: 2018-01-22
Regissör: Andrés Muschietti
Fler Filmspanare har spanat in filmen, ta en titt på deras recensioner här:
Rörliga Bilder och Tryckta Ord
Gillar du Stephen King-filmer?
Loading ...
Mja, jag känner mig inte lika övertygad om poängen med att få till en enda film istället för två stycken. Ska man samköra tidslinjerna skulle man nästan behöva korsklippa mellan dem som i boken och det tror jag ärliga talat blir svårt i en film. Jag tyckte att det var jättehärligt att få hänga med Loosers Club en hel film.
Det kan jag i och för sig hålla med om, väldigt bra att få fullt fokus på Loosers Club. 🙂