Divergent
Pros
- Visuellt väldigt snygg
- Annorlunda handling
- Samhällskritiken
Cons
- Längden
- Del av en trilogi
Låt oss hoppas att mänskligheten överlever nästa stora krig och låt oss hoppas att tillvaron inte blir som i Divergent. I Divergent delas alla människor upp i fem olika grupper och alla har olika uppgifter såväl som olika egenskaper. Följ med oss in i framtiden när vi recenserar en av årets stora science-fictionfilmer.
Beatrice ”Tris” Prior (Shailene Woodley) är född i en familj hos de osjälviska. De osjälviska ägnar sig åt att ta hand om alla som behöver hjälp och det är också de osjälviska som har makten i Chicago, som verkar vara den enda stad som finns kvar efter kriget. Chicago är väldigt annorlunda mot dagens version, inte minst på grund av den enorma mur som omgärdar staden och som vaktas av de djärva. Det är till de djärva som Tris söker sig, efter att ha gjort sitt test.
Alla som bor i staden måste göra ett test och ett val när de fyller sexton. Testet är tänkt att avgöra vilken falang man tillhör, men för Tris går det inte att avgöra. Hon är en så kallade Divergent, någon som inte tillhör en enda falang och därigenom ett hot mot hela samhällssystemet. Men hon får hjälp att undkomma sitt eget testresultat och därigenom kan hon göra det frivilliga valet – som man aldrig kan ändra.
Under ytan i Chicago bubblar maktkampen, även om de osjälviska styr på ett väldigt bra sätt eftersom de är just osjälviska, finns det de som vill ta makten inom de andra falangerna. Här hittar vi Janine Matthes (Kate Winslet) som tillhör de lärda och till en början vet vi inte vart vi har henne.
En stor del av filmen ägnas åt Tris träning hos de djärva. Där träffar hon Tobias ”Four” Eaton (Theo James) och även om han är hård som sten till en början utvecklas en intelligent kärlekshistoria parallellt med huvudberättelsen. Träningen går så där till en början och Tris får verkligen kämpa för att klara sig. Den som inte klarar träningen blir utkastad och då hamnar man hos de som inte tillhör någon falang – de falanglösa.
Samhällskritiken i den här filmen är stenhård och det finns mycket att säga om kritiken mot uppdelningen av människor i vår nutid, klassamhället och kastsamhället. Det är intelligent berättat genom en actionfylld och underhållande berättelse. Skådespelarna är helt rätt i sina roller och Ashley Judd som Tris mamma övertygar verkligen som den ömma, oroliga modern. Kate Winslet gör en roll som jag inte var helt säker på från start att hon skulle passa i, men hon växer genom filmen och det blir riktigt bra. För att inte tala om hur väl Shailene Woodley och Theo James spelar sina roller.
Visuellt är det här också en fantastiskt bra film, även om jag bara fick tillfälle att se DVD-versionen. Från den första inledande scenen, där vi får flyga över ängar och se ett strandat skepp innan vi fortsätter över muren in till Chicago, till de parkour-inspirerade stunts som de djärva ägnar sig åt när de bokstavligen flyger upp och ner längs byggnaderna. Miljön gör att vi sveps med från första start.
Berättelsen har ett väldigt ungdomligt perspektiv och gör sig väl vid sida av filmer som Hungerspelen eller Twillight, men här finns tillräckligt mycket eftertanke att hantera för att vem som helst ska kunna njuta av filmen.
Det finns dock två saker jag inte gillar. Trilogisjukan har slagit till ordentligt i Hollywood och nu ska allt vara trilogier. Divergent är lite för lång som den är, men jag hade hellre sett att de förlängde den här filmen och avslutade den. Allt ska pågå i all evighet och det är värdelöst. Hungerspelen lider av samma problem, de två uppföljarna till den lysande första delen blir upprepningar (även om jag inte har sett del tre av Hungerspelen kan jag gissa att det inte blir någon större skillnad) och jag är rätt säker på att Divergent kommer att upprepa sig.
Trots det är det en riktigt bra film som jag starkt rekommenderar.
Köp filmen på CDON: DVD / Blu-ray
[imdb id=”tt1840309″]
Andra Filmspanare som har recenserat Divergent:
