Alla som följt den här bloggen ett tag vet att jag är ett stort Stephen King-fan och jag har både läst de flesta av hans böcker och sett de flesta av filmatiseringarna. Men det finns numera två berättelser som sticker ut extra mycket – Varsel och Doktor Sömn.
Varning för milda spoilers.
Doktor Sömn är en ren uppföljare till Varsel, och båda har filmatiserats. Varsel i två versioner; Stanley Kubricks välkända från 1980 och den något mindre kända TV-versionen från 1997. Själv föredrar jag TV-versionen, som är mer trogen bokförlagan, men det är förstås en smaksak – och det betyder inte att jag ogillar Kubricks version.
LÄS MER: The Shining vs The Shining
Doktor Sömn länkar dock med 1980-års version, och den gör det fenomenalt. Unge Danny i Doktor Sömn är väldigt lik Danny Lloyd som spelade Danny i Kubricks version. Vi får följa honom och hans mamma Wendy (väldigt väl gestaltad av Alex Essoe, som är väldigt lik Shelley Duvall) i deras liv inte så långt efter händelserna på The Overlook Hotel. Det är något sorgligt över deras utsatta tillvaro, och ännu sorgligare ska det bli när Danny fullföljer sin fars öde och blir lika mycket alkoholist som Jack Torrance var.
Men innan dess får han som barn kämpa med spökena, för även om Danny har lämnat hotellet har inte spökena övergett honom. Givetvis hjälper Dick Hallorann (Carl Lumbly) till när han kan, men det är Danny själv som måste lära sig bemästra sina demoner – på fler än ett sätt.
När berättelsen hoppar fram i tiden får vi följa Danny som vuxen (spelad av Ewan McGregor) och han har det inte lätt, men han hittar en vän i Billy Freeman (Cliff Curtis) som hjälper honom att finna lite ro och ett arbete.
Arbetet består i mycket, men bland annat hjälper han till på ett ålderdomshem, där hans förmåga kommer till god användning. Han börjar hjälpa de gamla när det är dags för dem att dö och han gör övergången fridfull. Det är därför han börjar kallas Doktor Sömn.
Men ingen Stephen King-berättelse utan skoningslösa, onda fiender. En grupp som kallar sig för The True Knot leds av Rose in the Hat (Rebecca Ferguson). De lever på att plåga ihjäl människor som har samma sorts förmåga som Danny och ångan som då uppstår vill de gärna ha. De är helt enkelt en sorts vampyrer och drar sig inte för något. Särskilt inte när de vill ha tag i en av den mest kraftfulla som kan använda Shining-förmågan. Den unga Abra Stone (Kyliegh Curran) har en starkare förmåga än många andra.
Vad som händer därefter får du se filmen för att få reda på, men räkna med samma gamla hederliga Stephen King-spänning.
Även om jag tycker att filmen följer bokförlagan relativt väl finns det några saker jag inte gillar. Dels går den lite för fort fram med händelserna i Dannys liv. Visst har jag förståelse för att en film som redan är två och en halv timme inte kan innehålla allt en bok gör, men berättelsen är värd att få ta sin tid.
Sedan fungerar castingen väldigt väl i de flesta fall. Ewan McGregor är inte klockren som en vuxen Danny, men han fungerar. Det gör däremot inte Rebecca Ferguson. Jag gillar verkligen Ferguson som skådis, men som Rose in the Hat fungerar hon inte alls. Hon har inte Rose’s beräknande, kyliga ondska, även om hon försöker.
Trots detta är det näsan en fullpoängare. Det blir ett högt betyg och berättelsen som tog sin början 1980 har fått en värdig avslutning.
Betyg: 4/5
Fakta Doktor Sömn
Recenserad på: Blu-ray
