Enemy Front
Pros
- Spelkänslan
- Karaktärerna
Cons
- Buggigt
- Grafiken
- Dålig AI
Andra världskriget tycks aldrig upphöra att ge upphov till nya filmer, berättelser och spel. Enemy Front är ett rykande nytt FPS-spel från CI Games, där du får spela som Robert Hawkins. Till skillnad från många andra krigsspel försöker Enemy Front ta ett nytt grepp och sätta en journalist i huvudrollen. Resultatet – tja, det överraskar på mer än ett sätt.
Krigskorrespondenter riskerar sina liv och de gör det för att dokumentera krigets fasor. Robert Hawkins slåss dock inte bara med sina ord, han skjuter sin väg genom horder av nazister och på vägen får han hjälp av motståndsgrupper i alla möjliga delar av Europa.
Redan på den lägsta svårighetsnivån förstår jag att det här är ett svårt spel. Det är lätt att bli dödad och man springer inte gärna fram i skottlinjen. Istället gäller det att planera sin framfart och säkerställa att man inte sticker upp huvudet för ofta när det finns fiender med prickskyttegevär.
Jag gillar att Enemy Front är svårt från början. Det gör spelet mer trovärdigt, särskilt som det är många fiender du stöter på. Miljön är redan från start autentisk, stökig och tidvis vacker. Känslan av att befinna sig på fyrtiotalet är stark, nazisterna pratar tyska och dina allierade bryter på sina respektive språk. En del bra, andra mindre bra. Franska verkar vara lättare för skådisarna att bryta på, medan den polska brytningen påminner mer om tyska än polska.
Uppdragen du får spela utspelas genom Robert Hawkins tillbakablickar och det är ett snyggt berättande blandat med varierande uppdrag. Ena stunden ska du förstöra ett ammunitionsförråd, i nästa ska du befria en kyrka och sedan är du på väg för att rädda en medlem från motståndsrörelsen.
Det är lagom linjära banor som möter oss och de är väldigt stora. Du får springa runt rätt mycket, vilket jag visserligen gillar – känslan av att jag befinner mig i ett omfattande område är påtaglig – men ett av spelets stora brister är att när man dör får man börja om senast spelet autosparade. Vilket oftast är en bra bit tillbaka och några gånger känner jag att jag får springa lite väl länge.
Dessvärre är det inte det enda problemet med Enemy Front. Fienderna är stenkorkade och dyker upp på exakt samma sätt när jag anfaller för andra gången. Det gäller i alla strider. Fiendesoldaterna rör sig fram och tillbaka, försöker undvika mina skott och det spelar ingen roll att jag testar en svårare nivå. Det enda som egentligen händer då är att jag dör ännu snabbare och lättare när jag väl blir träffad.
Men eftersom berättelsen och variationen ändå är så bra hade jag kunnat leva med ovanstående, för det finns verkligen någonting som lockar med spelet. Karaktärerna är väl utformade, även om de ser lite väl nödiga ut när de står still och bara trampar vatten på torra land. Tyvärr slutar inte spelets problem med dåliga AI eller sparande som sker för sällan – det är dessutom lite för buggigt. På bara några timmar har det kraschat, jag har fått grafikflimmer och soldater har teleporterats fram och tillbaka.
Ovanpå buggarna och nämnda speltekniska problem är grafiken i mellansekvenserna rätt kass. Suddiga filmsnuttar där det känns som om jag tittar genom ett par smutsiga glasögon är inte vad jag väntar mig av ett spel från 2014. Det sägs dock att det här spelet har hållit på att utvecklas sedan 2011 och där kanske vi har förklaringen. Det förklarar dock inte buggarna, som borde vara borta vid lansering.
Vilket är synd, för känslan i spelet är faktiskt bra och det är spelkänslan som räddar Enemy Front från ett sämre betyg. Vi hoppas på lite buggrättningar inom en snar framtid och kanske rent av en servicerelease som skärper till grafiken.
Köp spelet på CDON
