Exodus: Gods and Kings
Pros
- Christian Bale
- Miljön
Cons
- Storyn
Historien om Moses är välkänd, men det är en sak att läsa om hans liv och upplevelser. Det är en helt annan sak att se berättelsen i HD. Spel och Film recenserar Exodus: Gods and Kings, med Christian Bale i huvudrollen.
Moses sattes i vassen vid Nilen som spädbarn, hamnade hos Farao Seti (John Turturro), där han växer upp. I Exodus: Gods and Kings får vi följa Moses (Christian Bale) betydligt senare, som vuxen, när han är ute och krigar tillsammans med Ramses (Joel Edgerton). Att de två är vänner är det ingen tvekan om, men när det så småningom kommer fram att Moses är en av hebréerna blir Ramses lite förbenad. Slavupproret är snart ett faktum och Moses leder slavarna mot den egyptiska övermakten. Som tur är har han Gud på sin sida, och resten är historia. Eller åtminstone biblisk historia.
Hur lite jag än tycker om att en filmmakare försöker göra verklighet av en myt måste jag ändå säga att det är en väldigt välgjord film. Bortsett från de övernaturliga inslagen är det trots allt en historielektion och en matiné så god som någon. Det finns de som tvivlar på att Moses har funnits, men hur det än är med den saken har faraonerna funnits och bara att se Exodus: Gods and Kings ger en fantastisk inblick i hur livet på den inte så goda gamla tiden kunde vara.
Samtidigt som Exodus: Gods and Kings handlar om logik och förnuft som ställs mot tro är det också en berättelse som handlar väldigt mycket om hur människor fungerar. Man ska inte glömma att faraonernas rike varade länge och lyckades överleva krig, svält och mycket elände. Att bygga pyramiderna var bara en del av storverken som uträttades, trots alla grymheter som begicks i faraons namn. Den ena religionen ställs mot den andra, men det är mindre intressant när man betänker hur människorna agerade.
Ridley Scott har regisserats och tydligen har han sagt att han ville hitta naturliga förklaringar till de tio plågorna som drabbade egyptierna, vilket han också lyckas med. Plågorna är inte ens tio och de följer inte helt och hållet berättelsen i Bibeln. Oavsett vilket är det en episk film, med en rejäl dos matinékänsla, och det går inte att göra annat än att förundras över filmkvalitén. För dig som gillar den här sortens film är det en klockren film att se. För dig som tycker annorlunda kan det bli ett rejält magplask, men Exodus: Gods and Kings innehåller stora doser av bra skådespelande, fantastiska miljöer och en hyfsad handling som gör det svårt att inte vilja titta klart.
Jag bände käkarna rejält under den här filmen (gäsp). Jag tycker att det hade varit en ballare film om Ridley Scott _verkligen_ hade gett plågorna i Egypten naturliga förklaringar, men jag uppfattade det som om den som satte stenen i rullning faktiskt var Gud himself. Fast det finns tolkningsutrymme, för det var ju bara Moses som såg pojken/Gud, vilket skulle kunna betyda att han såg syner för att han var sinnessjuk. Men det faktum att vattnet drog sig undan och att det skapades en monstruöst stor våg som krossade Moses fiender talar ju för gudomlig assistans.
https://ceciliaburman.wordpress.com/2015/04/01/exodus-gods-and-kings-2014/
Helt rätt, jag hade hellre sett naturliga förklaringar som var naturliga 100%. Även Bale verkar ju tycka samma sak.
Har han sagt det, eller vad menar du?
Ja, i någon intervju jag läste var han rätt hård mot Moses och sågade de övernaturliga fenomenen hårt.