Observera: Om du inte sett de tidigare säsongerna av TV-serien Gotham kan den här recensionen innehålla spoilers.
Den sista säsongen av Gotham är här och nu är det dags att knyta ihop säcken. Det är förstås inte svårt att gissa åt vilket håll berättelsen och karaktärerna är på väg, ändå bjuds vi på en del överraskningar.
Säsong fem börjar där säsong fyra slutade. Ra’s al Ghul har sprängt broarna till Gotham och staden är utlämnad åt sig själv. Du som sett The Dark Knight Rises har sett samma förutsättningar tidigare, och när laglösheten får dominera blir det sällan bra.
Mitt i allt sitter Jim Gordon (Ben McKenzie) och försöker få hjälp från myndigheterna, men Gotham är isolerat. Vilket vi kan förstå. Vem vill släppa ut alla galningar vi sett i tidigare säsonger?
Och just karaktärsgalleriet är det bästa med Gotham. Skurkarna från serien finns med, från Pingvinen (Robin Lord Taylor) till Gåtan (Cory Michael Smith), och givetvis alla hjältar. Fokus har inte legat så mycket på Bruce Wayne (David Mazouz), eftersom Bruce ännu inte har blivit Batman. Istället har det handlat om Jim Gordon och hans kamp.
Vilket är bra på många sätt, inte minst eftersom jag från säsong ett har tyckt att Bruce Wayne har haft sämst casting i Mazouz. Mazouz är visserligen en duktig skådespelare, men han har väldigt lite av gåtfullheten vi sett tolkas både av Michael Keaton och Christian Bale. I Mazouz tolkning blir Bruce Wayne mest en bortskämd spoling, vilket kanske är mer manusets fel.
Men överlag utvecklas berättelsen. Kampen mellan de olika gängen i Gotham blir en överlevnadskamp för alla. Det är ont om mat och ammunition, och de enda som står för någon form av civilisation är GCPD. Jim Gordons ständiga försvarande av vad som är rätt, till varje pris, är befriande bra. Han är en äkta hjälte, och trots sina fel och brister står han fast.
Harvey Bullock (Donal Logue) är inte lika nogräknad med etik och lag, ändå sviker han aldrig Gordon. Han är på många sätt Gordons motsvarighet bland hjältarna, och på så vis är även han befriande. Det är ett smart grepp av manusförfattarna, för hade vi bara fått Gordons godhet hade det snart blivit en stark känsla av självgodhet.
Barbara Kean (Erin Richards) är förstås i full gång med att försöka ta makten. Hon har skapat sin oas för sina sirener, där män bara får vistas en begränsad tid. Hon spelar en central roll i säsong fem och Erin Richards lyckas väldigt väl med att balansera galenskap med intelligens.
Över huvud taget dominerar galenskap bland skurkarna. Det är i princip ingen som framstår som ”bara” psykopat, listigt planerande. Istället är det rätt överdrivna karaktärer som är minst sagt tokiga. Vilket är grunden i Batman-världen. Gotham gör inga undantag, den sköna känslan av en gotisk värld där allt kan hända finns från start.
Till slut är säsong fem en värdig avslutning på serien och även om det på sätt och vis är synd att serien är slut ska skaparna hedras för att de avslutar en serie. Den har varit lite ojämn genom säsongerna och ett tag, någonstans under säsong tre och fyra, utvecklades den inte. Jag är ambivalent vad det gäller de övernaturliga delarna, men rätt balanserade fungerar de. I säsong fem knyts många trådar ihop samtidigt som det finns många öppningar för en fristående serie.
Har du inte sett Gotham måste du börja titta, och har du följt alla säsongerna är den sista säsongen klart sevärd. Hade det inte varit för castingen av Bruce Wayne hade Gotham fått fullt betyg, nu blir det istället en stark fyra.
Betyg: 4/5
Fakta Gothan Säsong 5
Recenserad på: Blu-ray
Längd (min): 528
Releasedatum: 2019-12-09
Åldersgräns: 15 år
