Jag vet att jag är sent på bollen, men Half-Life: Alyx var inte precis det enklaste spel att komma igång med. Det krävdes en ny PC, ett VR-headset (Oculus Quest) och lite trixande med att få Oculus att godta att köra via den medföljande kabeln (vilket går utmärkt).
Men, det här var värt väntan. Jag kan inte annat än säga att jag är grymt imponerad. Grafiken, spelsättet, känslan – allt är perfekt. Det finns bara en negativ sak jag kan säga om Half-Life: Alyx – och den hittar ni lite längre ner.
För dig som lyckats undvika dunderrubrikerna som spreds över världen när Half-Life inte fick en uppföljare utan en prequel. Half-Life: Alyx utspelar sig mellan händelserna i Half-Life och Half-Life 2, och istället för Gordon Freeman är det Alyx som står i centrum.
I väntan på en uppföljare till Half-Life 2, episod 2, är det förstås tacksamt att få spela i Half-Life-världen. Jag vet inte hur många gånger jag spelat igenom HL2, men jag vet att det inte har skett för sista gången. Det kommer inte heller vara sista gången jag spelar HL: Alyx; bara den visuella upplevelsen är fantastisk och tillräcklig för att jag ska återvända gång på gång.
Spelmässigt fungerar det förvånansvärt väl. VR-spel har utvecklats mycket och det finns en hel del spel som är riktigt bra, men relativt många VR-spel är stationära och rätt begränsade. Men Half-Life: Alyx designades för att fungera i VR och med den enorma värld man får ta del av (men inte röra sig fritt genom) är det grymt kul att spela.
Det går att spela på olika sätt. Har du utrymme nog kan du med fördel röra dig fritt (till dess att du stöter på ditt virtuella skyddsnät). Annars kan du enkelt hoppa runt med små teleporteringar. En bra effekt är att bilden ”blinkar”, precis som om du själv hade blinkat, när du förflyttar dig. Det gör att risken för åksjuka minskar radikalt.
Jag ska inte avslöja för mycket om storyn. Den inbegriper Alyx pappa Eli och naturligtvis mängder av Combines. Ett besök i QZ – Quarantine Zone – där du bara kan ana vad som väntar – och ett antal miljöbyten. Det är så mycket Half-Life känsla som går att klämma in och med den grymt snygga grafiken är det en upplevelse bara att vandra runt.
Så är det även med användningen av prylar och vapen. Det är en helt annan känsla att själv trycka i nya magasin i vapnen och du måste lägga prylar du hittar i din ryggsäck genom att helt enkelt släppa dem över axeln. Interaktionen med världen är inte perfekt, men något av det bästa jag upplevt i ett VR-spel.
Half-Life: Alyx har banat väg för helt nya VR-upplevelser, och som vanligt gör Valve det de gör fantastiskt bra. Känns som att de gärna vill flytta fram gränser, och det lyckas de med.
Det enda jag kan komma på som är negativt med HL: Alyx är längden. Det är på tok för kort… Förhoppningsvis tar det inte så lång tid innan vi får se mer Half-Life…
Betyg: 5/5
