När det är dags för den elfte filmen i en serie kan i alla fall jag börja undra om det inte är dags att lägga ner och börja med något nytt. Men jag blev väldigt positivt överraskad – Halloween i 2018 års skepnad är mer än sevärd.
Kanske beror det på att jag inte sett majoriteten av de andra tio filmerna. Jag har bara sett originalet från 1978 och H20 från 1998. Det vill säga, det har gått tjugo år mellan varje film och det gör att konceptet trots allt känns rätt okej i mina ögon.
Nu är Halloween i 2018 års tappning ingen djupdykning i vare sig utveckling av karaktärer eller någon story som kräver särskilt mycket tankeverksamhet. Istället är det var Halloween brukar vara, en skräckblandad förtjusning. Om man nu kan säga det om en skräckis.
Särskilt mycket skräck är det inte, och det är på ett bra sätt. Man skulle kunna kalla Halloween (2018) för en mjukskräckis. Inte ens de mest obehagliga scenerna är särskilt grafiska, det är rätt mycket mord man inte får se.
Handlingen är också enkel. Michael Myers sitter inlåst på psyket och ska, lämpligt nog på självaste Halloween, 40 år efter att han drog runt på sin första mordturné, förflyttas till ett fängelse.
Samtidigt jobbar Laurie Strode (Jamie Lee Curtis) på att få alla att hålla sig så långt borta från henne samtidigt som hon också jobbar på att få ihop förhållandet mellan henne och hennes dotter Karen (Judy Greer) såväl som barnbarnet Allyson (Andi Matichak). Det är förstås inte helt lätt, eftersom ingen tror på Laurie att världen är en ond plats som man måste försvara sig mot med hagelbrakare.
Vad som händer ska jag inte avslöja, men naturligtvis är det här ingen film där huvudpersonerna sitter och luktar på blommor. Det är en riktigt bra samling skådespelare regissören David Gordon Green fått ihop. Och för oss som gillar den här sortens klassiska mys-skräckisar så kan det nästan inte bli bättre. Man placerar ut ett gäng karaktärer i en väldigt stämningsfull miljö och sedan släpper man lös någon med en kniv, hammare och så vidare… Plus i kanten för Will Patton som sheriff Hawkins.
Jag gillar också kameravinklarna, som nästan är ett konstverk i sig. Lägg då till den klassiska musiken från tidigare Halloween-filmer och det blir fantastiskt bra. Det enda som egentligen hindrar Halloween (2018) från ett toppenbetyg är vad jag inledde med. Det är trots allt rätt lätt att förutsäga vad som ska hända. Att sitta och gissa vem som ska dö nästa gång är ingen större svårighet, och det i sig kan nästan bli underhållande. Om man nu har en bisarr form av humor.
Betyg: 4/5
Köp filmen på CDON.
