Kampen mot terrorism står i centrum och den här gången handlar det om en hemvändande soldat – en marinsoldat till råga på allt som har varit krigsfånge i åtta år. Claire Danes som CIA-agenten Carrie Matheson börjar misstänka att den hemvändande soldaten har blivit omvänd och kommer att hjälpa till i ett terroristangrepp. Dessvärre är hon till en början ensam om att tro det här – och dessutom är hon en rätt udda figur som ingen annan verkar vilja lita på. Följ med oss i vår recension av Homeland och du får reda på om det är värt ett par säsonger för att få reda på om Damian Lewis som Nicholas Brody är en terrorist eller inte.
Till att börja med; Homeland rör upp känslor. Det finns mängder av människor i världen som tycker att Homeland har helt fel, och andra tycker att serien har helt rätt. Det finns naturligtvis inget rätt eller fel, det är trots allt en TV-serie och även om dramatiseringen av alla händelser pekar finger åt alla möjliga håll gör man som tittare antagligen bäst i att ta det hela för vad det är: Underhållning på en lagom nivå. Det är en hel del politik, men trots detta är det svårt att inte fastna för Clarie Danes tolkning av Carrie Matheson; en CIA-agent med en bipolär sjukdom som gör henne minst sagt svår att hantera.
Det är också Carrie Matheson som Homeland handlar om, lika mycket som den hemvändande Nicholas Brody och hans brokiga äktenskap. Hans fru; Jessica Brody, har förstås inte stoppat upp sitt liv medan han var krigsfånge i åtta år – alla trodde att han var död och hon började ett nytt liv. Plötsligt är hon tillbaka åtta år i tiden och det ställer förstås till det en hel del – inte minst för Nicholas gamla vän Mike Faber som inlett ett förhållande med Jessica.
Vad som fungerar väldigt väl med Homeland är nämligen skildringen av karaktärerna och deras olika livsöden, hur de flätas ihop och hur allting hela tiden utvecklas mot en annalkande katastrof. Det är väldigt mycket patriotism, så om man inte gillar det kommer man inte att gilla den här TV-serien – men trots allt får vi följa en grupp människor som slåss för att få leva sina liv i sina länder – oavsett om det är USA eller något land i Mellanöstern. Redan från start är det högt tempo, en del action, en hel del kärleksscener med lagom mycket naket och en politisk agenda som ständigt utvecklar sig.
Ett centralt tema i serien är politikernas förmåga att köra över den lilla människan och vi får många gånger se hur högt uppsatta tjänstemän går över lik – ibland bokstavligen talat – för att nå sina egna personliga mål. Det är kanske därför serien fungerar så bra, för att den fångar verklighetens politiker på ett sätt som känns trovärdigt, samtidigt som vanliga människor kämpar för att upprätthålla det de tror på – sig själva och sitt land. Ett samhälle byggs inte av politiker, det byggs av vanliga människor som gör sitt bästa för att hjälpa varandra och skapa en tillvaro där vi alla kan leva i fred.
Dessvärre är politikerna grymt bra på att sabba det – och till sist handlar Homeland lika mycket om frågan hur man skyddar sitt land från inre hot, lika mycket som de yttre.