En blind krigsveteran som flyttar till ett nytt område får snart höra att flera människor i området har dött av attacker från vilda djur … Men även en blind kan se att det inte handlar om några vilda djur. Spel och Film recenserar Late Phases, den bästa varulvsfilmen sedan Dog Soldiers.
Att det handlar om varulvar skulle kunna vara en spoiler, om det inte var för två saker. Omslaget är minst sagt avslöjande och bara några minuter in i filmens handling får vi se skymten av håriga varelser med stora tänder – och det handlar inte om ovårdade rednecks i den amerikanska södern.
Ambrose (Nick Damici) är krigsveteranen som överlevt flera krig, bland annat Vietnam, och som nu ska pensionera sig i en inhägnat område, som jänkarna kallar ”gated community”. Grindar och staket omgärdar en liten villastad, mest för att hålla tjuvar och annat löst folk borta. Hans son Will (Ethan Embry) är inte så glad över att lämna honom där, men han verkar inte heller vilja ha med honom att göra mer än nödvändigt. Vilket jag kan förstå, Ambrose är så butter att Charles Bronson framstår som en glad clown i jämförelse. Likväl kan jag inte låta bli att känna både empati för honom och att vilja veta mer om varför han blivit så bitter.
Han har förlorat sin fru, men om henne har han inte mycket gott att säga, även om jag snabbt fattar att han saknar henne enormt. Hans bittra fasad är förstås ett skydd mot den beska verklighet han som blind lever i.
Spännande karaktärer
Till att börja med är Ambrose filmens stora behållning. En blind huvudperson skapar utmaningar för regissören Adrián García Bogliano i form av att ha koll på att alla verkligen betraktar Ambrose som blind, inklusive han själv. Det går grymt bra och det är svårt att inte ha roligt åt alla elaka kommentarer som Ambrose slänger ur sig.
Den lilla villastaden och byn runt omkring är fylld med underbara karaktärer, som kunde ha hämtats ur vilken Stephen King-berättelse som helst. Här har vi ett par poliser som är som Kling och Klang, om än i amerikansk småstadskostym. En vapenhandlare som inte tvekar på att tillverka silverkulor, för givetvis måste ju alla som köper de har Svarta Masken som förebild… Damerna som utgör den obligatoriska välkomstkommittén, prästen Roger (Tom Noonan), kyrkvaktmästaren Griffin (Lance Guest) och en hel hög andra underbara karaktärer förgyller hela filmen.
Schysst miljö
Det är inte på något sätt en film som fordrar någon större tankeverksamhet. Istället är det en underbar resa genom en miljö som är så amerikansk den kan bli, på ett bra sätt. Varulvarna finns där i bakgrunden, åtminstone till en början, och mysteriet med dem är inte vad vi som tittar blir mest intresserade av. Istället behåller Ambrose fokus och det blir kanonbra. Här finns inga datoranimationer eller några överdrivna effekter, precis som i klassikern Dog Soldiers är det gammal hederlig animatronics som gäller – åtminstone ser det i alla fall så ut.
Så vill du ha en film som underhåller, även om det finns mängder av logiska luckor, är det här filmen för dig. Vänta dig inte att allt agerande följer sunt förnuft, vänta dig istället en grym stämning som du bara kan koppla av till. Och trots allt, när eftertexterna börjar rulla, kommer du att fundera över om det är värt att skaffa silverkulor och barrikadera dig – i alla fall när det är fullmåne.
Extra plus i kanten för Wojciech Golczewski fantastiskt stämningsfyllda musik.
Köp filmen hos CDON: DVD / Blu-ray
Om du gillade vår recension, klicka gärna på ”Gilla” nedan.