Filmer som lyckas hålla i flera decennier är oftast filmer som är väldigt genomtänkta. Monty Python har sin speciella humor, och alla gillar inte den sortens humor, men deras filmer är garanterat genomtänkta. De flesta håller än idag, vilket i allra högsta grad gäller Life of Brian.
Life of Brian handlar om Brian (Graham Chapman), som växer upp ungefär samtidigt som Jesus. Han är till och med född i stallet bredvid Jesus, vilket leder till en del förvirring när de tre vise männen först dyker upp hos honom. Det är för övrigt ett tema genom hela filmen, att Brian på ett eller annat sätt från gång till annan misstas för Jesus – eller någon annan Messias.
Brian är inte heller särskilt förtjust i romarnas ockupation, vilket leder honom till motståndsrörelsen People’s Front of Judea, och dessutom hans stora kärlek Judith (Sue Jones-Davies), som också råkar heta Iscariot i efternamn.
Brians äventyr leder honom i kamp mot romarna, men Life of Brian är inte en film där själva plotten är särskilt intressant. Istället är det all kritik mot religion som är intressant, vilket berättas i ett antal scener med mycket parodi och satir. Personligen är min favorit steningen, men också avslutningsscenen är episk…
Naturligtvis kan det vara känsligt med den här sortens satir, men samtidigt är det nyttigt att ifrågasätta allting och när det görs med humor kan det bara bli bra. Att Life of Brian håller efter snart fyrtio år säger en hel del, även om jag förstås är färgad av att jag gillar de flesta Monty Python-filmer…
Recenserad på: Netflix