Mamma Mia! Here We Go Again
199
Om någon innan jag såg Mamma Mia! skulle ha sagt att det går att göra en film på ABBA’s musik hade jag inte trott på det. Om samma person sagt att det går att göra två filmer så hade det känts som en ännu större omöjlighet.
Mamma Mia! (2008) var utan tvekan en succé, där Sophie (Amanda Seyfried) försökte ta reda på vem som var hennes pappa. Då var handlingen centrerad kring Sophie, hennes mamma Donna (Meryl Streep) och de tre potentiella fäderna – Sam (Pierce Brosnan), Bill (Stellan Skarsgård) och Harry (Colin Firth). Nu får vi istället se hur allt började, hur unga Donna (Lily James) kommer till den lilla grekiska ön och hur hon träffar alla tre männen som så småningom skapar Sophies identitetskris.
Det är klart att uppföljaren har svårt att slå magin som första filmen skapade, men det är oerhört svårt att säga att den ena är bättre än den andra. De är båda två fenomenala, så länge man klarar av att se musikaler och så länge man gillar ABBA’s musik. Men ett oerhört vältajmat växlande mellan nutid och dåtid, där unga Donna gestaltas fenomentalt av Lily James. Lika fenomenalt som de tre blivande papporna, må så vara styvpappor eller inte, spelar. Josh Dylan spelar unge Bill, Jeremy Irvine unge Sam och Hugh Skinner den unge Harry.
De får gott sällskap av Donnas kollegor i Donna and the Dynamos, unga Tanya (Jessica Keenan Wynn) och unga Rosie (Alexa Davies) som i de äldre versionerna spelas av Christine Baranski och Julie Walters.
Handlingen är det inte så mycket att säga om, vi känner ju egentligen till en hel del. Det är bara att åka med, njuta av hur bra musiken vävs in i handlingen och låta nästan två timmar försvinna i en fantastisk upplevelse. Andy Garcia, Cher och ytterligare en stjärna som jag inte ska avslöja får fullända Mamma Mia! Here We Go Again.
Fakta Mamma Mia! Here We Go Again
Recenserad på: Bio
Regissör: Ol Parker
