Maze Runner: The Death Cure
199
Det är dags att avsluta trilogin Maze Runner, med Maze Runner: The Death Cure. Kommer alla lösa trådar knytas ihop, eller springer handlingen vidare in i labyrinten?
OBS: Det här är en recension om den sista filmen i en trilogi. Har du inte sett de två första finns det spoilers i texten nedan.
Jag gillade verkligen första filmen – The Maze Runner, där Thomas (Dylan O’Brien) blev en springare som kunde ta sig ut ur labyrinten till världen utanför – som inte visade sig vara mycket bättre. Organisationen WCKD forskar till varje pris fram ett botemedel mot det virus som ödelagt världen. Världen är för övrigt verkligen ödelagd och ruinerna efter skyskrapor och andra byggnader vittnar om en annan tid. Det är inte minst den dystopiska känslan som gjort alla tre filmerna så bra – och Maze Runner: The Death Cure är inte sämre än föregångarna.
Den tredje filmen börjar med action och det blir sedan inte långa stunder när Thomas och hans vänner ska försöka ta sig till The Last City. Ungdomarna spelas av helt rätt skådespelare, som gör sina roller väldigt väl. Nevt (Thomas Brodie-Sangster) och Frypan (Dexter Darden) är Thomas trogna vapendragare, förstås tillsammans med Minho (Ki Hong Lee) – som dock startar den här filmen tillfångatagen…
Även om handlingen inte överraskar, det är en rätt medioker story som känns lagom underhållande, är det miljöerna och stämningen som fångar mig. Plus Dylan O’Briens och Patricia Clarksons skådespelande – de känns mest äkta av alla i sina roller. Jag har alltid gillat filmer som är bra på att underhålla utan att komplicera. Jag ska inte avslöja något om vart storyn tar vägen, men många trådar knyts ihop och jag gillar i alla fall hur trilogin avslutas.
Fakta Maze Runner: The Death Cure
Recenserad på: Blu-ray
Ljud: DTS HD – Master Audio 7.1
Bild: HD 1080p, Widescreen (2.39:1)
Språk: Engelska
Längd (min): 144
Text: Danska, Finska, Norska, Svenska, Engelska för hörselskadade
Releasedatum: 2018-06-11
Regissör: Wes Ball
Åldersgräns: 15 år
