Minority Report bygger på Philip K. Dicks novell med samma namn, där polisen genom tre mutanter kan hitta brottslingar innan de begår sina brott. Vilket förstås leder till intressanta frågeställningar, både moraliskt och filosofiskt. En annan frågeställning är givetvis om Minority Report håller än idag.
I rollen som polisen John Anderton ser vi Tom Cruise, som är som klippt och skuren för den här rollen. John är en duktig polis men har en smula privata problem, kan man väl säga för att uttrycka det milt. Det blir inte bättre när han identifieras som en kommande brottsling av mutanterna, och tvingas fly för att bevisa sin oskuld.
Minority Report har egentligen allt som krävs av en bra science-fiction. En gedigen story som håller, bra skådespelare (Max von Sydow, Colin Farrell, Peter Stormare är bara några av de välkända skådisar som gör en grymt bra insats) och en teknik som balanserar mellan vad som är möjligt och inte. Idag ser vi att Minority Report var inte alls fel ute med skräddarsydd reklam och allt annat kul som dyker upp i filmen.
Ovanpå detta håller effekterna än idag och det är en actionfylld berättelse. Addera en av tidernas bästa regissörer – Steven Spielberg – och receptet på en fulländad upplevelse är komplett.
Finns det då något negativt att säga? Nja, visserligen håller filmen för en andra titt (vilket i mitt fall förmodligen är åttonde titten) sjutton år efter att den haft premiär, men Minority Report bygger mycket på att man inte känner till handlingen. Den kan må bra av att ses en andra gång eftersom det finns en del komplicerade delar av handlingen, men två gånger räcker. Den har inte vad som krävs för att vara sevärd om och om igen, vilket ett toppbetyg hade krävt.
Likväl blir det en stark fyra, och som det mästerverk den är var det inte långt ifrån toppbetyg.
