Det är dags för ännu ett omöjligt uppdrag. Mission Impossible – Rogue Nation är här och Spel och Film recenserar. Efter att vi har hämtat andan först.
Med tanke på att James Bond numera inte är vad James Bond en gång var är det skönt att se en film som Mission Impossible – Rogue Nation. På något vis har Ethan Hunt tagit över Bonds plats, åtminstone i min värld. Inte minst med tanke på att James Bond numera bara handlar om våld och action, medan MI trots allt har den finess som Bond var känd för. Dessutom finns här tveklöst en underfundig humor som Daniel Craig inte kan stå för. Om man nu inte skrattar åt honom.
Nåväl, Mission Impossible – Rogue Nation handlar om att IMF, den superhemliga spionorganisation som Ethan Hunt (Tom Cruise) tillhör, blir nedstängda och Ethan Hunt blir jagad av CIA. Skurkorganisationen Syndikatet, med superskurken Salomon Lane (Sean Harris) som dess sliskige ledare, är också ute efter Ethan. Sean Harris gör en av de bästa skurkarna jag sett på länge, och det är bland annat tack vare honom som Mission Impossible Rogue Nation blir så bra.
Vi får också se svenska Rebecca Ferguson i rollen som Ilsa Faust och hon spelar grymt bra. Det pratas en del svenska i filmen, mellan Ferguson och lika svenske Jens Hulthén som spelar benknäckarskurken Janik Vinter. Casting i MI5 är grym, det finns inte en roll som inte fungerar. Jeremy Renner som IMF-ledaren William Brandt, Alec Baldwin som CIA-chef, Ving Rhames som Luther Stickell och Simon Pegg i rollen som ingenjören Benji Dunn är klockrena allihop. Resultatet blir en spionfilm på hög nivå och spionfilmer verkar för övrigt vara i ropet, med tanke på att The Man from U.N.C.L.E är på gång.
Utöver en bra handling, bra casting får vi också serverat oss några stunts som ser ut att vara så nära döden man kan komma. Motorcykelscenen borde gå till historien som en av de bästa motorcykelscenerna under det tjugoförsta århundrandet. Så här långt åtminstone.
Det är förstås klart att jag måste jämföra MI5 med övriga delar. Den är inte den bäste, men det är inte långt ifrån. Jag tror nog att jag fortfarande tycker den första delen är bäst, men efter MI1 kommer del fem. Nu är det bara hoppas på att Tom Cruise vill göra ännu en del, vilket inte borde vara omöjligt.
Förhandsboka Mission Impossible – Rouge Nation på CDON: DVD / Blu-Ray
Fler Filmspanare som har recenserat Mission Impossible – Rouge Nation:
Nja, jag var inte överförtjust i Sean Harris skurk om jag ska vara ärlig. Det blev lite fånigt med den där väsande rösten. Annars föredömlig casting all aorund. Och jag håller med om MC-jakten, den var grym.
Fast samtidigt har ju världen sett väldigt lite av väsande skurkar de senaste 20 åren … 🙂 Och MC-jakten är ju episk, mer sånt! Tror du att Syndikatet återuppstår i MI6?
Mja, hittils har väl serien haft nya skurkar varje gång?
Jo, det är sant. Men det hade varit ett lyft tror jag att samma organisation återuppstår…
Tror mycket väl det var tanken att låta det vara öppet med en återkomst för Syndikatet… och Ilsa (you know how to find me). Fast vi vet hur det gick för Bond när de gick från den lyckade Casino Royale till den mindre lyckade Quantum of Solace…
Bra poäng, det har du helt rätt i. Lite kan man hoppas på att det blir så i MI6, men frågan är om du inte har rätt vad det gäller risken att det blir som med Quantum. Å andra sidan har MI-serien ett övertag i och med att man vågar bre på lite med stuntsen. 🙂
Håller med om att denna är en av de bättre i M:I-serien. Första gillar jag också (även om den tappar mot slutet). Den tredje gillade jag när den kom, men skulle behöva se om den för att se om den eller denna är bättre.
Håller även med om att det är lite Bond över det hela, lite Bourne, men även mycket Mission: Impossible som det var i den första filmen. Samtidigt har man hittat rätt balans mellan action, humor och fyndighet i uppdraget. En väl avvägd film alltså och MC-jakten är pricken över i:et 🙂
Klockren sammanfattning. En sak jag också tyckte att de hittade tillbaka till var känslan av att det var ett omöjligt uppdrag, den känslan fanns verkligen i ettan, men sedan blev det lite blekare utmaningar även om det var menat att de skulle uppfattas som tuffa.
Ja, jag håller med. Syndikatet låg hela tiden ett eller två steg före. Det blev därför spännande och intressant att följa ända till slutet. Tyckte t.ex. Ghost Protocol tappade efter Dubai när de kom till Indien. Men här höll den en jämnbra nivå rakt igenom.
Just det där att skurkarna ligger före, att de känns ”omöjliga” att besegra är grymt bra. Alldeles för få filmer förstår vikten av en bra skurk. Hjälten blir aldrig bättre än skurken.