Bond är tillbaka och nu är det inte dags att dö. No Time To Die med Daniel Craig i huvudrollen som James Bond är enligt alla utsagor den sista med Craig.
Tur är väl det, tycker jag som aldrig sett Daniel Craig som någon särskilt bra James Bond. Visst kan det vara bra med lite mer allvar och känslor, men buttrare och tråkigare Bond får man leta efter. Jag ska redan från start göra klart att jag tycker att alla filmserier kan utvecklas åt det ena eller andra hållet, men det blir bara tramsigt när det inte finns något som håller ihop karaktärerna.
Ska det vara James Bond så ska det vara James Bond. Charm, karisma, intelligens, skämt och action blandat med teknik. Svårare än så behöver det inte.
Det blir det tyvärr i No Time To Die, där hemligheterna som Madeleine (Léa Seydoux) har ställer till det för Bond genom det förhållandevis komplicerade förhållande de har. Dessutom, att sätta Rami Malek i en skurkroll – han spelar terroristen Safin – var kanske utmanande, men hallå – är det ingen som jobbar med casting längre? Malek kan säkert spela det mesta, men för publiken blir det fel. Man ser Freddie Mercury eller Elliot Aldersson, inte en hänsynslös terrorist.
Visst dyker Blofeld (Christoph Waltz) upp på ett hörn och man lyckas få med Spectre. Det hjälper dock inte det faktum att hela filmen är totalt ointressant. Allt som lyckas pressa den upp från en etta till en tvåa är de otroliga actionscenerna, som i sig alltid är värda att se.
Jag är dock nära att pressa ner den igen, eftersom filmbolaget på något sätt känner ett behov av att förändra hela konceptet med 007, när M (Ralph Fiennes) lämnar agentnumret 007 till en helt annan person. Allt jag tänker då är att javisst, skit i det då. Förstör ert eget koncept om ni nu så gärna vill det.
Betyg: 2
Fakta No Time To Die
Recenserad på: Blu-ray
Regissör: Cary Joji Fukunaga
Längd: 2h43m
