Prometheus
Pros
- Vansinnigt snygg
Cons
- Totalt ologisk
- Omotiverat mjölkande
Prometheus är en prolog till Alien och alla Alien-fantaster hoppades på att vi skulle få en mängd svar när Prometheus hade premiär. Men icke sade Nicke, den gode Ridley Scott ville mjölka ut allt han kunde genom att dra ut på vad som hade kunnat bli en film till minst fyra…
Jag hade extremt stora förväntningar på Prometheus, inte minst med tanke på att Ridley Scott skulle regissera. Trots allt står han bakom succéer som Alien, Bladerunner och Black Hawk Down, med flera. Och det börjar bra, med en fantastiskt snygg scen som får sin förklaring långt senare, följd av introduktionen till Elizabeth Shaw (Noomi Rapace) och Charlie Holloway (Logan Marshall-Green) när de letar efter mänsklighetens ursprung.
Och någonstans där i början börjar jag bli förbannad. Förbannad för att det är en grymt bra story, där Shaw och Holloway har kommit ”ingenjörerna” på spåren. Ingenjörerna är de enligt filmens tes som har skapat mänskligheten. Eller åtminstone vet någonting om mänsklighetens ursprung. Sedan bär det av ut i rymden, till en avlägsen planet, ombord på rymdskeppet Prometheus. Prometheus kapten är Meredith Vickers (Charlize Theron) som är mystisk så det räcker, och ombord finns en hel hög andra färgstarka individer. Inte minst androiden David (Michael Fassbender).
Men trots ett så fantastiskt bra upplägg skiter det sig totalt. Prometheus är en vansinnigt vacker film, med scener som ger rysningar och mängder med sense-of-wonder. Dessutom är de flesta skådespelare grymt bra, där Theron och Fassbender tar en klar ledning. Fast allt faller ändå platt, bland annat tack vare att Charlie Holloway beter sig så oerhört ologiskt och barnsligt att det finns ingenting som kan förklara hans beteende när han helt plötsligt ska supa ner sig. Eller att det används teknik som är mer avancerad än den som finns i filmerna som utspelas efter Prometheus kronologiskt sett. Varför har inte rymdmarinsoldaterna i Aliens sonder de kan skicka iväg genom byggnaden på LV-426, när de uppenbarligen är väldigt tillgängliga i Prometheus, som utspelas långt innan Aliens? Tyvärr är inte heller Noomi Rapace särskilt övertygande.
Förutom det blir det bara plågsamt att Ridley Scott vill dra ut på allt. Precis allt. Här får vi inte en enda förklaring, utan bara fler frågor. Lika trist som i Lost, där varje nytt svar följs av tio nya frågor. Det är klart att det får publiken att vilja se mer, men samtidigt blir Prometheus ingenting annat än en mellanakt, utan annat innehåll än snygga scener. Visserligen mycket snygga och som sagt den enda anledningen till att se Prometheus. Bortsett från att den kan fungera som en uppladdning inför Alien Covenant.
Jag vet inte om jag hade särskilt höga förväntningar och tyckte rätt bra om filmen typ fem mins efter vi hade sett den på biografen. Sedan nitpickade filmspanarna gemensamt den i bitar och då tappade den en hel del för att uttrycka det milt 😀
haha, jag läste precis din recension och uppdateringen – jag hade nog samma upplevelse när jag tänker efter, vid en första anblick tyckte jag rätt bra om den innan insikterna började sjunka in. Ändå anser jag att den måste ses… 🙂 Länkar strax in din recension.
Tack för ping!