Resident Evil 7 (biohazard)
590 sek
Pros
- Stämningen
- Den obehagliga familjen
- Helhetsbilden av spelet
Cons
- Lite för svåra fiender ibland
- För lite av Lucas pussel
Jag har varit med på en resa i Resident Evil 7. En resa som förde mig till familjen Bakers obehagliga hus i Louisiana. Familjen Baker får familjen i The Devil’s Rejects att verka fullt frisk. Jag tackar min egen snålhet för att inte ha köpt VR. Då hade risken för kalsongbyte vart mer faktum än risk!
Handling:
Det sjunde spelet i Resident Evil-serien börjar med att man letar efter sin flickvän som åkt iväg på en resa men sen inte kommit hem. Du följer spåren till en fallfärdig stuga. Stugan har verkligen inte något aptitligt att bjuda på utan det är kackerlackor, obehagliga små dockor, rutten mat och allt vad man kan önska sig när det kommer till äcklig skräck. Hela spelet spelas i första-persons-perspektiv. Jag var faktiskt väldigt negativt inställt till att det skulle vara en bra idé. Jag sväljer ganska snabbt stoltheten och upptäcker att detta bara gör att jag lever mig in mer i spelet.
Du hittar din flickvän i alla fall, men någonting är fel… väldigt fel. Kommer inte säga så mycket mer om den delen för att inte spoila själva spelet för er som inte hunnit med att spela det. Nåväl… Du vaknar sen upp runt matbordet tillsammans med hela familjen Baker. På matbordet finns något som inte får mig så hungrig, inälvor, något som ser ut som en rutten sörja och framförallt… Familjen Baker. Här börjar det riktiga skräckäventyret. Du som sitter hemma och tänker att Resident Evil dog med Nemesis (jag själv inkluderad). Det är tillbaks, lite modernare men med lite högre skräckkänsla i och med spelläget. Så se till att haffa tag i spelet och kör igenom det.
Utlåtande: 
Jag var ruggigt tveksam till den sjunde delen i spelet. Mycket för att spelet har blivit mindre och mindre skräck och mer action för varje spel som kommit. Detta är bland det bästa spelet jag har spelat. Speciellt på en nyare konsol. Resident Evil är tillbaks och jag kan säga att det numera finns en skräckgenre igen. När du tar dig runt på familjen Bakers ägor är det inte en mängd fiender och zombies som jagar dig utan fokus ligger snarare på ett lite mindre antal slemhögar till fiender och själva utforskandet ligger i centrum. Precis så som jag vill att skräck ska vara i spel. Miljöerna är helt underbart vidriga och den ena familjemedlemmen är sjukare än den andra.
Andra halvan av spelet utspelar sig inte på samma ställe och jag har sett mycket kritik om detta. För min egen personliga del fick allt sin förklaring i just denna del så jag kan inte påstå att den är överflödig på något sätt. Det jag kan känna som kan vara lite sådär i spelet är att fienderna är alldeles för svåra ibland. Jag hade mer än gärna spelat spelet med ännu färre fiender och bara haft familjen att strida emot. Det hade gärna dessutom fått varit fler delar med sonen, Lucas Baker. Han gör pussel som får Jigsaw att verka fjantig. Överlag är spelet helt magiskt. Jag behövde åtminstone inte ha ett VR för att hoppa till ett antal gånger. Spelar jag det med VR kommer det garanterat behöva videodokumenteras!
