Rogue One är ett fantastiskt bra möte mellan nytt och gammalt, på ett helt nytt sätt… Vi förklarar varför du måste se den första fristående Star Wars-filmen.
Rebellerna har fått reda på att ett fruktansvärt vapen håller på att färdigställas, varför de måste stjäla ritningarna. Vapnet har någonting att göra med Galen Erso (Mads Mikkelsen) och därför ser rebellerna till att frita Jyn Erso (Felicity Jones). Kopplingen till A new hope är kristallklar, Rogue One handlar helt enkelt om de där första inledande raderna i den första (fjärde) Star Wars-filmen, där vi får i rullande gula bokstäver reda på att rebellerna har snott ritningarna till Dödsstjärnan. Så att de lyckas vet vi, men hur det gick till har ingen vetat någonting om.
Jyn Erso är dock en motvillig hjälte. Vilket Cassian Andor (Diego Luna) försöker ändra på, tillsammans med sin robot K-2SO (Alan Tudyk). De får god hjälp av Chirrut Îmwe (Donnie Yen) som tror blint på kraften, utan att för den sakens skull vara en jedi, och hans beskyddare Baze Malbus (Wen Jiang). Mot sig har de hela imperiet och framför allt Orson Krennic (Ben Mendelsohn) som driver utvecklingen av Dödsstjärnan.
Rogue One är en actionfylld film, från början till slut, och det är precis så mycket Star Wars vi fans vill ha. Känslan från originaltrilogin finns där hela tiden, och Rogue One känns inte särskilt fristående. Istället får du se allt du ville veta om vad som hände precis innan A New Hope. Även om den här filmen inte handlar om familjen Skywalker så är det mycket Star Wars-känsla. AT-AT, Darth Vader, Dödsstjärnan, X-Wings, Tie-fighters, Star Destroyers, laservapen i mängder – med andra ord nästan allt du kan önska dig.
Dessutom är Felicity Jones perfekt i sin roll. Tuff, kaxig och lite lagom antihjälte. Ben Mendelsohn är en betydligt bättre skurk än vad jag trodde efter att ha sett trailern. Och övriga karaktärer är perfekta, med ett stort minus. Jag tycker inte Forest Whittaker fungerar särskilt bra. Jag har alltid tyckt att han är en bra skådespelare, men han är helt fel för Star Wars och dessutom känns även karaktären han spelar fel.
En annan liten detalj på minussidan är rebellalliansen. Mon Mothma (Genevieve O’Reilly) är en bra, tydlig ledare, och jag var verkligen nyfiken på att få veta mer om alliansen och hur den fungerar. I originaltrilogin får alliansen rätt lite utrymme, och i Rogue One får vi veta lite mer – men alldeles för lite. Det är för lite fokus på rebellernas organisation, även om vi faktiskt får veta mer i Rogue One än de andra filmerna tycker jag att Mon Mothma kunde fått mer utrymme. Inte bara fokus på action, så att säga.
Det till trots, Rogue One är en riktigt bra Star Wars-film och ett bra mellanspel i väntan på episod åtta.
Bra film. Jag gillade den skarpt.
Tycker däremot att den var stressad och hade för snabba klipp, som en simpel actionfilm a la F&F. Alla bra Star Wars-filmer ges tid att andas och låter scener ta den tid de kräver. Det är via de scenerna karaktärerna fördjupas och utvecklas.
Håller med om att Star Gerrara var en dålig och framför allt onödig karaktär. Tyckte också att filmen inte vann något på att alla grupperingar skulle redovisas. Om något skulle jag velat ha mindre om Alliansens alla fraktioner… För mig ligger inte Star Wars styrka i organisationerna utan i karaktärerna.
Min text:
http://fripp21.blogspot.se/2016/12/rogue-one-2016.html
Kan hålla med dig om tempot, kändes lite som att man behövde andas ut efter att ha sett klart. Jag håller också med dig om det där med alliansen, vad jag mer var ute efter var att veta vilka rebelledarna är, vad de drivs av och hur alliansen byggts upp. Inte mer politik. 🙂 Jag länkar in din recension i min.
Ja, visst var det som att Whitaker var med i annan film. Jag vet inte riktigt vad han höll på med. Nån typ av över/felspel.
Jag blev tyvärr besviken på filmen. Jag kanske är lite för gnällig men så är det ibland.
Tack för länkning. 🙂
Överspel är ordet, fattar ingenting egentligen – och han var nog helt fel för rollen ändå. Tack själv för länkning. 🙂
Mja, jag vet inte om jag tycker att Krennic var en så himla bra skurk. Hade nog velat ha lite mer av antingen Peter Cushing-vibbar, Darth Vader-känsla eller helt enkelt en vanlig jäkla tjänsteman som är alldeles för bra på sitt jobb.
Jag förstår vad du menar, men det var just det jag tyckte var rätt bra, att han inte var som dem – det räcker gott med en Darth Vader och en Grand Moff Tarkin, Krennic hade sin egen stil och agenda.