Sniper Elite III
Pros
- Prickskjutandet
- Smygandet
- Historien
- Grafiken
Cons
- Kill-cam
Prickskyttar har använts i krig sedan amerikanska frihetskriget och än idag har de en avgörande betydelse för krigens utgång. I Sniper Elite III befinner vi oss i Nordafrika under andra världskriget, där hjälten Karl Fairburne ska hjälpa de allierade att hejda nazisternas framfart. Vi har testat och i den här recensionen får du reda på om Sniper Elite III är värt att köpa.
Prickskyttar dyker ofta upp på film som hjältar och det är ingen tvekan om att prickskyttar har en viktig funktion i alla krig. Att inhämta information, slå ut viktiga mål som officerare och att sätta skräck i fiendelinjen är uppgifter som prickskyttarna tar sig an. I Sniper Elite III – hädanefter kallat SE3 – tar du dig an rollen som Karl Fairburne och under åtta huvuduppdrag ska du försöka stoppa Tyskland och dess allierade att erövra Nordafrika. Samtidigt får du reda på att tyskarna håller på att ta fram ett supervapen som ska vända kriget till deras fördel.
Andra världskriget kommer förmodligen aldrig att upphöra att fascinera. Det var så mycket som pågick samtidigt att det är svårt att få en bra överblick. I SE3 får du ta del av en del av kriget, men handlingen drivs fram på ett smidigt sätt samtidigt som historiska fakta blandas in. Det är inte överväldigande, men fungerar. Framför allt gillar jag att tyskarna pratar tyska och att både vapen, uniformer och övrig utrustning känns väldigt tidsenlig.
Miljöerna och grafiken är riktigt bra – och att befinna sig i Nordafrika är en av spelets största behållningar. Det går nästan att känna solens hetta mot ansiktet, smaken av damm i munnen och den ständigt närvarande törsten. När de allierade slogs mot axelmakterna hade de Rommel emot sig och ökenräven var minst sagt en slug räv. Slaget vid Tobruk, som var ett av de viktigare i Ökenkriget, spelar en roll i SE3 och du kommer att känna dig delaktig i utvecklingen, även om du till mångt och mycket slåss i det fördolda.
Själva grundtanken med en prickskytt är förstås att hen måste smyga – och smyga blir det mycket av i SE3. Om du inte håller dig gömd kommer fienderna att hitta dig och om för många fiender ser dig samtidigt är du rökt. Så fort de börjar leta efter dig ser du en gul cirkel ovanför deras huvuden och när cirkeln blir röd har de hittat dig. Då har du ännu en möjlighet – om du lyckas springa undan och byta position tappar de bort dig och då kan du skjuta från en ny vinkel.
Ett sätt att undgå upptäckt är att skjuta när artilleri avfyras. AI:n är dock tillräckligt bra för att du ska bli upptäckt om du skjuter en soldat som står bredvid en annan – missar du den andre kommer han att börja leta efter dig när han ser att hans kamrat har blivit skjuten. Dessvärre klarar datorn inte av att upptäcka en hög stupade tyskar – nedskjutna av dig – om de datorstyrda soldaterna så snubblar över dem. Om du håller dig undan återgår de helt enkelt till vad de nu höll på med.
Uppdragen blir gradvis svårare och förutom ditt prickskyttegevär måste du använda dig av en ljuddämpad pistol, en kniv, dynamit, maskingevär och handgranater för att fullfölja uppdragen. Hela tiden dyker små extrauppdrag ut, som att döda fienderna utan att bli upptäckt en enda gång. Allt flyter på väldigt bra och det finns många utmaningar med att försöka planera sitt uppdrag på bästa sätt.
Du behöver också använda din kikare flera gånger för att markera mål, spana på terrängen och för att helt enkelt planera din framfart. Eftersom din puls är en viktig faktor att ta hänsyn till när du ska sikta vill du inte behöva springa för snabbt från plats till plats. När du väl siktar har du möjligheten att hålla andan, men om pulsen är för hög blir det inte möjligt att dra några längre djupa andetag och därigenom påverkas din förmåga att sikta.
Banorna är öppna, även om det därigenom inte betyder att det är en öppen värld. Istället betyder det att du kan ta dig an dina mål från många olika platser och på så vis ökar utmaningarna. Frågor som varifrån får du bästa skottvinkeln, hur undviker du bäst upptäckt och om du måste bli upptäckt, hur ser den bästa flyktvägen ut är frågor du måste hantera. Samtidigt gäller det att inte slösa alltför mycket på ammunitionen, eller hälsopaketen som gör att du kan hela dig själv.
Blandningen av taktik, smygande, siktande och lite action gör att det här är ett riktigt bra spel. Jag har en moralisk invändning mot den så kallade kill-cam som finns i spelet, där du ser hur kulan träffar fienden i slow-motion och dessutom med en genomskärning av kroppen den träffar. Du ser om kulan träffar några inre organ, eller om du skjuter av ett lårben. Det är lite magstarkt och även om den går att stänga av funderar jag på om det verkligen hade varit nödvändigt att ta med den i spelet? Vem efterfrågade den från början? Räcker det inte att se att man träffar målet?
Då är det en betydligt bättre funktion att man kan modifiera sina vapen och sin utrustning. Hela 40 nya möjligheter ska finnas och det jag såg som störst fördel var att försöka kombinera ett bra sikte med en bra avfyrning som ger mindre rekyl.
Multiplayer är förstås ett måste för ett sånt här spel och i SE3 har du en del att välja på. Antingen spelar du med en vän i co-op, eller så kör du Deathmatch mot kända såväl som okända. Det fungerar riktigt bra, men spelets stora behållning är ändå kampanjen. Det är där du får en chans att verkligen briljera, och se om du faktiskt kan stoppa nazisternas frammarsch i Nordafrika.
