Spider-Man: Homecoming
199
Det är dags för grabben med fantastiska spindelkrafter att återigen svinga sig i nät. Vi recenserar Spider-Man: Homecoming och undrar om Hollywood hamnat i vinkelvolten.
När Galenskaparna kickade igång sin alternativa olympiad är det en av deltagarna som hamnar i vinkelvolten. Det är ett utmärkt sätt att beskriva vad som verkar hända i Hollywood, där det finns en tendens att göra om filmer om och om igen. Den gode Peter Park har dykt upp i tre olika skepnader på mindre än två decennier, i hela sex olika filmer.
Nu är det Tom Holland som gestaltar Spindelmannen, i en spinoff från sitt inspel i Captain America: Civil War. Han gör ett bra jobb, särskilt som han ska föreställa en väldigt ung Peter Parker. Han brottas med det vanliga tonårslivet, där en lagom dos tonårsångest ligger som en dimma över hela filmen. Samtidigt vill han vara vuxen och kunna axla rollen som Spindelmannen. Inte minst för att den gode Tony Stark (Robert Downey Jr.) har tagit honom under sina beskyddande järnvingar.
Som motståndare ser vi Vulture, briljant spelad av Michael Keaton. Vulture har inga superkrafter, utan förlitar sig på teknik mer eller mindre på samma sätt som Iron Man, men utan att ha miljardärens resurser. Vulture är en lite mer trovärdig skurk, än vad vi har sett i de tidigare filmerna.
Spider-Man: Homecoming har en mängd bra actionscener, en hel del humor och en välfungerande dynamik mellan karaktärerna. Vi får se lite för lite av faster May (Marisa Tomei), samtidigt som det är rätt befriande att inte behöva mala igenom Peter Parkers konflikt med att misslyckas rädda sin farbror.
Det största problemet med Homecoming (affiliate) är egentligen inte den här filmen. Det är de tidigare. Det har blivit för mycket Spindelmannen på för få år och har man sett de andra blir det här en stor fundering. Är Spider-Man: Homecoming den första spindelmannenfilmen du ser så kommer det förmodligen upplevas som den bästa. Den är riktigt bra, Tom Holland är klockren och jag gillar verkligen den nya dräkten.
Så betyget blir lite blandat, trots att Homecoming står på egna ben. Jag kan definitivt rekommendera Spider-Man: Homecoming och jag hoppas att den planerade uppföljaren följer samma trend. Dessutom hoppas jag verkligen att det är slut på omstarter.
Recenserad på: Blu-ray
Ljud: DTS HD – Master Audio 5.1
Bild: HD 1080p, Widescreen (2.39:1)
Språk: Engelska
Längd (min): 128
Text: Danska, Finska, Norska, Svenska, Engelska för hörselskadade
Releasedatum: 2017-11-20
Åldersgräns: 11 år
Jag skulle nog säga tvärtom: Denna Spider-Man blir bättre tack vare alla föregångare eftersom i alla fall jag absolut inte trodde att de skulle kunna skaka liv i spindeln en gång till
Det var en intressant poäng! Du har helt rätt, på så vis är det ju rätt imponerande.