Med tanke på att del sju i den episka Star Wars-sagan har premiär i december passar det utmärkt att börja recensera och se om de första sex delarna i serien. Tipstack till Fiffi på Fiffis filmtajm, som startade trenden 🙂 !
Antingen gillar man Star Wars eller så tycker man att en episk rymdsaga bara är trams. Jag tillhör fansen och har gjort det sedan sent sjuttiotal. Del 4, 5 och 6 som var de första att släppas förändrade hela science-fictiongenren, även om det finns många som hävdar att Star Wars är space opera och inte sci-fi. Hur som helst, den mörka känsla som fanns i originalfilmerna var annorlunda och tillsammans med helt fantastiska effekter blev det väldigt bra.
Sedan kom Jar-Jar Binks och George Lucas gav alla som från början tyckte att Star Wars var trams en ny chans. Nu blev det trams. The Phantom Menace – Det mörka hotet – som släpptes 1999 var inget annat än en barnfilm. Där de första tre filmerna vände sig till en betydligt vuxnare publik, med ett mycket mörkare tema, drogs vi rakt in i något av det töntigaste sci-fivärlden sett. Jar-Jar Binks var inte det enda tramset, de oerhört töntiga ledarna för handelsfederationen skickade istället in oss till Mupparnas värld istället för en episk saga.
Nog för att det fanns ljuspunkter i Det mörka hotet. Liam Neeson och Samuel L. Jackson i sina roller som Qui-Gon Jinn och Mace Windu, precis som Jake Lloyd som den unge Anakin Skywalker och hans mamma Smhi Skywalker (Pernilla August) gjorde bra roller och återupprättade något av Star Wars-känslan. Det lyckades även Ewan McGregor som Obi-Wan Kenobi och Natalie Portman som Padmé göra, men det hjälpte föga.
Lägg då till att helt plötsligt skulle den oerhört mystiska kraften förklaras med vetenskap. Hur kul blir det när antalet Midi-chlorians bestämmer hur stark kraften är? Där föll magin. Samtidigt som det aldrig riktigt fanns någonting som stod på spel under drygt 2 timmar film. Handelsfederationen är bara en löjlig samling figurer med stridsrobotar som siktar sämre än stormtrupperna.
Som synes har jag inte lagt många ord på handlingen, utan bara raljerat över hur dålig jag tyckte att Episod I i sagan blev när Lucas äntligen fick filma på nytt, efter 16 års uppehåll. Det blev dock bättre när klonerna anfaller, som jag snart ska återkomma till.
Ojoj, är jag en trendskapare nu? 🙂 Ska bli roligt att följa dina recensioner!
Tveklöst, du skapar mängder av trender! 🙂 Ska bli roligt att följa dina också, monumental skillnad i hur vi såg på episod 1… 🙂
Jo, du. Du har helt rätt i att detta var trams och att de nya filmerna, den ”nya” trilogin, säkert gav alla de som tyckte att Lucas fantasy-sci-fi var tramsigt vatten på sin kvarn. Jag älskade den ”gamla” trilogin men min känsla kring Star Wars förstördes nästan helt av de nyare filmerna.
Jag tycker också att Binks är det allra sämsta med filmen. De fåniga ledarna för Handelsfederationen med japansk dialekt är urusla. Tyvärr fann jag Jake Lloyd i rollen som Anakin dålig, helt ointressant. Och de få ljusglimtarna hjälpte inte upp denna ”mess” alls. Midikloriner och jungfrufödseln var två av många droppar som fick bägaren att rinna över. Med råge…
Jag hamnade på samma betyg som du!
http://fripp21.blogspot.se/2015/12/star-wars-episode-i-phantom-menace-1999.html
Ja, du milde tid – jag kände precis likadant. Plötsligt var en mörk saga en väldigt tramsig historia… Men jag har väldigt gott hopp om Ep 7. Binks, ledarna för handelsfederationen, och Anakin … Stööööön.