The Cloverfield Paradox är uppföljaren till 10 Cloverfield Lane (2016) och Cloverfield (2008). Vad jag trodde skulle vara en standalone-film blev en trilogi, med ett fantastiskt resultat.
När jag såg Cloverfield tyckte jag att det var lite uttjatat med ”found footage”-filmer, även om Cloverfield var väldigt välgjord. När 10 Cloverfield Lane dök upp insåg jag att här fanns något nytt, en filmserie som berättas ur så vitt skilda perspektiv. Första filmen ur första persons perspektiv, andra ur ett minst sagt klaustrofobiskt perspektiv och därefter ett besök på en rymdstation. Hur hänger allt ihop egentligen?
The Cloverfield Paradox tar oss till rymdstationen Cloverfield Station. Den här rymdstationen har en partikelaccelerator ombord – som kallas Shepherd – och som ska kunna lösa jordens energiproblem. I ett inte helt otroligt scenario står jorden inför ett tredje världskrig om inte energifrågan kan lösas. Oljan är i princip slut och nu vill alla ha tillräckligt med energi.
Shepherd ska kunna skapa tillräckligt med energi, om den fungerar. Men att få den att fungera är betydligt svårare än vad man kan tro. Rymdstationens besättning – som leds av kapten Jason Kiel (David Oyelowo) – börjar bli alltmer stressad när de första försöken misslyckas. Det är inte lätt att sitta på mänsklighetens framtid och veta att om man misslyckas kommer miljoner människor att dö.
För kommunikationsofficeren Ava Hamilton (Gugu Mbatha-Raw) är det dessutom väldigt personligt. Hon har sin man Michael (Roger Davies) på jorden och vill återvända till honom så snart som möjligt. De kommunicerar via videolänk, åtminstone så länge som elen fungerar – strömavbrott har blivit väldigt vanliga – och deras tragiska förflutna sammanflätar dem mer än vad det håller dem isär.
Fast man ska inte mixtra med saker man inte förstår, det har historien lärt oss. Och historien upprepar sig gärna, vilket vi får en stark föraning om när en vetenskapsman upprepar vad han vet om The Cloverfield Paradox. Den är nyckeln till allt som händer ombord, och givetvis är det här ingen solskenshistoria.
Det som gör filmen extra sevärd är att The Cloverfield Paradox knyter ihop händelserna i de två tidigare filmerna på ett mycket bra sätt. Det ryktas om en fjärde film och den längtar jag efter. Den här trilogin är det bästa jag sett på länge och trots min aversion mot ”first person”-footage har jag varit tvungen att se om första filmen med helt nya ögon.
Betyg: 5/5
Köp filmen på CDON
