The Death of Stalin
Josef Stalin dog 5 mars 1953 och med hans död blev Sovjetunionen befriad från en diktator som ensam var ansvarig för miljoner människors död och lidande. The Death of Stalin är en satir som avhandlar hans sista tid och tiden direkt efter, där maktkampen är i full gång.
Man kan förstås tycka vad man vill om en film som The Death of Stalin, men det faktum att den förbjöds i Ryssland är tillräckligt stor anledning att se den. Med satir kommer man långt, även om det är rätt få skratt i den här filmen. De få verkligen komiska situationer som dyker upp är få och skrattet fastnar rätt lätt i halsen. Stalins långa dödslistor är välkända och figurerar tidigt i filmen. Alla är livrädda för Stalin, som spelas av Adrian McLoughlin, men relativt lite tid ägnas åt att göra något personporträtt av Stalin. Det överlåts åt historien och vi behöver inte se mer elände.
I maktspelet som följer Stalins död är det en hel del figurer som jag tror att de flesta inte har någon större koll på vilka de var. Nikita Chrusjtjov (Steve Buscemi) är förstås det stora undantaget och Buscemi gör som alltid en toppeninsats. Han är humoristisk bara till sin natur och här ger han sig på att agera för fullt i vad som närmast kan likna en buskis. I bästa fall. För eländet i Sovjetunionen blir en bitter eftersmak hur man än ser på det.
Den största behållningen av The Death of Stalin är att försöka se den som någon form av dokumentär istället för komedi eller satir. Eländet som utspelas i maktkampen är egentligen inte spännande eftersom vi alla vet hur det gick, men de olika spelarna som försöker slåss om ledarskapet har sin plats i historien och Stalin lämnade definitivt en skräckslagen nation åt dem att slåss om.
En liten bonus mitt i alla är förstås att de flesta skådespelarna har en utpräglad brittisk engelska, inklusive Stalin, vilket gör det hela lite roligare. Men bara en gnutta.
Fakta The Death of Stalin
Recenserad på: Bio
