Recension: The Greatest Showman (2017)

greatest showman

The Greatest Showman

169 kr
2.9

Handling

2.0/10

Filmteknik

5.0/10

Musik och ljud

2.0/10

Stämning

2.5/10

Skådespelare

3.0/10

Påkostad och extravagant tågkrasch till musikal om den amerikanska cirkusens upphovsman Phineas Taylor Barnums resa från den yttersta randen av fattigdom till New Yorks sociotetsgrädda.

En film som har alla förutsättningar att bli magisk men som istället bjuder på en buffé av slitna klyschor som spelas upp framför en ridå av intetsägande snabbmatspop som maler på i vad som känns som en oändlighet. Olyckligtvis finns det redan en svensk film med titeln Vilken jävla cirkus, detta är synd eftersom titeln skulle beskriva Michael Graceys regidebut på pricken.

I The Greatest Showman får vi följa Hugh Jackmans (Australia, Les Misérables, Logan) tolkning av underhållningsmogulen och cirkusdirektören P. T.  Barnums första stapplande steg inom den amerikanska nöjessbranschens hårda och elitistiska värld.

En karriär som rullar igång då Barnum på tvivelaktig grund införskaffar sig ett museum i New York som han snart fyller med livs levande människor som på ett eller annat sätt avviker från normen. Här möter vi bland andra den skäggiga damen (Keala Settle) och den småväxta General Thumb (Sam Humphrey) som båda ingår i cirkusdirektörens varietéensemble.

Att inte låta den färgsprakande skaran av original få mer speltid är oturligt då deras karaktärer och livsöden är långt mycket mer intressanta än Barnums sockersöta och perfekta döttrar eller när Michelle Williams (Manchester by the sea, My Week with Marilyn) träder in i den stereotypa rollen som svartsjuk fru.

greatest showman

Och det är just detta som är filmens stora fallgrop. Filmen är fylld till bredden med en rad spännande och normkrossande karaktärer men ingen av dessa tillåts någon som helst plats i berättelsen. Istället fungerar de som schablonbilder av det annorlunda och vi förväntas våndas över deras livsöden och jubla över deras framgång utan att vi fått chansen att lära känna dem. Detsamma gäller berättelsens ena sidospår som innefattar ett oengagerat kärleksdrama á la Romeo och Julia, mellan skådespelarna Zac Efron och Zendaya.

Om sanningen ska fram så får vi ju inte direkt lära känna någon av filmens figurer eftersom varje ansats till fördjupning borstas bort av ännu ett generiskt musikalnummer som gör allt i sin makt för att bromsa filmens framfart. Minst sagt så finns det mer att önska av filmens låtskrivarduo Benj Pasek och Justin Paul som tidigare gett oss ikoniska musikallåtar såsom City of stars, från den kritikerrosade filmen La La Land.

Finns det då ingenting som är bra med filmen, surgubbe? Jo visst, den är relativt kort då den väger in på under två timmar och filmen har säkert skapat en herrans massa arbetstillfällen, vilket är ett stort plus. Utöver detta så är kostymerna och scenerierna fantastiskt välgjorda och härligt svulstiga i sin skildring av både cirkusvärlden samt 1800-talets borgerlighet.

Om du gillar musikaler över allt annat på denna jord och inte är lagd åt det kritiska hållet så kanske The Greatest Showman är för dig, om inte så rekommenderar jag dig att stänga av både text och ljud för att istället drömma dig bort till de spektakulära bilderna som gör filmen något så när uthärdlig.

 

Tack till Viaplay för recensionsexemplaret.

 

Recenserad på: Viaplay

Skådespelare: Hugh Jackman, Michelle Williams, Zac Efron, Zendaya, Rebecca Ferguson

Regissör: Michael Gracey

Land: USA

Längd: 1h 40min