The Haunting of Hill House
Vad kan vara bättre än en ordentlig skräckserie att se nu när det är hög tid att skrämmas? The Haunting of Hill House är det bästa jag sett i TV-serie-skräck på länge.
En familj som flyttar in i ett hus som spökar… Har du hört det förut? Det går väldigt många serier och filmer på samma tema, men det spelar ingen roll. The Haunting of Hill House gör det på ett helt nytt sätt.
Redan från start känner jag att det här är något nytt. Tempot är ordentligt nedskruvat och det tar inte många minuter innan jag inser att den här serien bygger inte skräck på så kallade ”jump scares”. Istället är det den subtila stämningen som långsamt byggs upp som kryper innanför skinnet på oss. Det är lätt att fastna och det är lätt att vilja kolla både dörrar och fönster en extra gång.
Som om det skulle hjälpa.
Serien börjar med att vi får följa familjen Crain när de precis flyttat in i Hill House. Det är ”dåtid”, utan att vi får veta exakt när. Senare inser man att det är för tjugo-trettio år sedan, då barnen i familjen Crain blivit vuxna. Pappa Hugh (allas vår favorit Elliot från E.T. – Henry Thomas) och hans Olivia (Carla Gugino) har en plan med huset. De vill renovera det för att senare sälja det med vinst, så att de kan bygga sitt drömhus.
Den drömmer kanske deras fem barn delar, men det står snart klart att barnen definitivt inte delar pappa Hughs lugn och entusiasm över huset. Huset är enormt och vem som helst skulle bli rädd av att ränna runt i ett mörklagt hus av den storleken. Barnen Steven, Shirley, Theodora, Luke och Eleanor står så småningom i centrum för handlingen, som pendlar mellan dåtid och nutid. Någonting händer i huset, vilket vi inte får reda på i början. Men händelsen ligger till grund för allt som händer sedan och det finns mer än ett mysterium att nysta upp.
Bland alla fördelar filmen har så är castingen en av de bästa. Samtliga skådespelare är som gjorda för sina roller. Jag blev till och med lurad under ett halvt avsnitt när det gäller Henry Thomas. Den äldre Hugh spelas av Timothy Hutton, som är rätt lik Henry Thomas och som jag först fick för mig att de helt enkelt sminkat honom. Barnens äldre versioner passar bra in på de yngres personligheter. Äldsta systern Shirley (Elizabeth Reaser) och äldsta brodern Steven (Michiel Huisman) tar en central roll i början av serien. Deras syskonkärlek är något komplicerad och de går minst sagt in i sina roller.
Det blir bara bättre ju längre in i serien jag kommer och även om skräckfaktorn är rätt påtaglig blir det minst lika mycket ett mysterium och ett relationsdrama. Kanske inte så konstigt med tanke på att det är Mike Flanagan som ligger bakom. Han har tidigare regisserat en hel del skräckisar – Oculus, Ouija: Origin of Evil och Gerald’s Game – alla filmer som har mer djup och inte bara fokus på att skrämmas.
Hill House har filmatiserats tidigare. Det är ursprungligen en novell av den amerikanska författaren Shirley Jackson, och TV-serien bygger löst på novellen. The Haunting of Hill House hade först premiär på Netflix och den första säsongen finns nu tillgänglig att se. Jag kan bara hoppas att vi får se ännu en.
