Filmen kallas för ”vikingarysare” och har fått väldigt bra kritik. Självklart blir man nyfiken och förväntningarna är höga. Vikingar och rysare är båda väldigt tilltalande, så det här kan onekligen bli en succé. Eller en flopp.
Jag kan, utan att överdriva det minsta, konstatera att det är långt ifrån en succé åtminstone. Uppenbarligen faller detta många i smaken, men inte mig tyvärr.
Men just svenska filmer om vikingatiden är väl egentligen någonting vi vill se mer utav. Så jag uppskattar helt klart den biten, även om filmen i övrigt inte imponerade överdrivet. Vikingarna är ju trots allt en del utav våran historia, och det är alltid intressant att se filmer om det.
Först och främst var det en otroligt seg film, och den längsta inledningen någonsin. Jag hann nästan somna, eller stänga av filmen, flera gånger innan det hände någonting. Det var först efter 1 timme och 30 minuter, när filmen nästan var slut, som det började hända lite och bli lite intressant. Men bara lite.
Så vad handlar då denna film om? Den utspelar sig under vikingatiden och man får följa Runa, hennes lillasyster, hennes mamma och hennes farfar. De väntar på pappan som har varit borta i två år. Runa drömmar mardrömmar, och man börjar ana att någonting obehagligt kommer att hända snart.
Det där obehagliga får man dock vänta länge på, som sagt. Överdrivet obehagligt är det inte heller, och det är snart över – och då är filmen slut. Jag skulle definitivt inte kalla detta för en rysare, möjligtvis ”drama”, men en väldigt långdragen och smått ointressant sådan.
Men självklart finns det positiva bitar också. Att filmen utspelar sig i svenska skogar är förstås ett plus, miljön är fantastisk. Jag tycker även att de har fått till en bra stämning i filmen som känns realistisk, även om jag inte alls blir skrämd av det som ska vara obehagligt. Att de talar engelska är inte heller någonting som stör överdrivet mycket, även om jag hade föredragit ett något mer passande språk. Men detta är trots allt ett vanligt fenomen, och jag kan samtidigt förstå att man väljer att göra så.
Jag tycker det är svårt att bedöma skådespelarnas insatser, eftersom karaktärerna är relativt tråkiga. Men förmodligen är det duktiga skådespelare, eftersom det inte finns någonting man reagerar på när det gäller deras insats. Huvudrollen påminner lite om en huvudroll i en annan film, en ung men stark kvinna med pilbåge. Kanske hämtade man inspiration från den filmen men tyvärr gillar jag varken denna karaktär, skådespelare eller film lika mycket – inte ens i närheten.
Med det sagt så är jag ändå övertygad om att många skulle uppskatta ”The Huntress: Rune of the dead”. Om man föredrar långsamma och lugna filmer så passar nog denna utmärkt. Jag själv är alldeles för otålig för att vänta på att någonting ska hända, och jag blev smått frustrerad när jag började misstänka att det aldrig skulle hända någonting. Jag känner mig också smått besviken eftersom filmen verkade lovande, men som sagt – jag tror ändå att väldigt många kan tycka annorlunda än mig.
Och som jag nämnde tidigare, temat är väldigt bra och med mer handling och mer spänning hade detta kunnat vara en riktigt bra film. Jag hoppas definitivt att det kommer liknande filmer i framtiden, vikingarysare som faktiskt är skrämmande – men med samma forntida känsla och realistiska miljö som i denna film.
